Har spenderat mestadelen av dagen med nyfunnen vän i stan. En norrlänning dessutom, det känns ju alltid lite extra tryggt. Vi letade klänning till kalas och fikade, köpte mössa och strumpbyxor. Vi pratade om hjärtan och hon berättade hur hennes nyligen gått sönder på det mest brutala sätt. Insåg på nytt att kärlek är skit och att stenhjärtat är min enda vän. Eller rättare sagt. Kärlek finns inte. Inte på riktigt. I min värld i alla fall.

 

Livet är vackert hörni.