Och hundarna var tysta nu.
I ljuset av en sommarförmiddag vaknade jag
bredvid dig, i ett rum som var nytt i en stad som var känd
Du sov - lungt och fridfullt, bekymmerslöst och rofyllt
Ditt hår
Så ljust av solen, så lockigt av livet
likt en blomma
Det låg över kudden så lätt.
En lätt hand över din panna,
ville inte väcka dig.
Slöt mina ögon på nytt och tänkte,
Det här glömmer jag aldrig.
Kommentarer
Trackback
