Och just i detta nu, mitt i tentapluggets värsta hets, vill jag bara knega knega knega. Knalla ner från Siggebyn in i restaurangen via lastbryggan och äta p-mat tillsammans med världens suraste diskare och man. Mingla in på Brant's under lunchkaoset och höra Eriks klapprande steg komma stax efter. Spilla vin på en kärring och gå in på toaletten och gråta en skvätt för att det är det värsta som kan hände på en redan dålig dag. Mysöppna lodgen och tända 890 värmeljus och kasta sur ved på Brasan. Puttes brasa. Städa en falken-dränkt bar efter nattklubb som egentligen är en p-fest. Knega after beach i trettiogradigt solsken och titta på Världens lyckligaste kille. Svära och frästa när kamelerna bongar 11 starto och 8 mojito samtidigt men inte hämta skiten så ölen står och blir ledsen. 

 

Jag saknar Otto. Jag saknar Kristian och Anton. Jag saknar Erik och Simon och Jossan och Petter. Jag saknar Måns och Carro och Jasmine och Emil. Jag saknar Sara och Louise. Jag saknar Henkes "det är gött det är gött" och Freddans obekväma sätt att vara, het räksoppa och pepsi max-malibu i kaffekopp. Jag saknar Staffan och Kjell. 

Jag saknar Maria. 

 

Just nu saknar jag allt allt det fina med att jobba restaurang och allt det jävliga. Saknar att göra något som jag vet att jag kan, hur man gör utan och innan. 

 

Fucking underbara liv. Kommer vi ses igen?