Kvarlevor.
Gick på soliga gator kantade av grönska och vår låt började spelas. Jag lyftes ut min kropp med fylldes av smärta, överväldigande och kall. Pressade tårar tillbaka bakom ögonlock som inte kändes som mina. Koncentration, höger-vänster-höger, inte stanna. Inte ge upp.
Det tystnade och solen kändes varm igen, men kroppen förblev tom. Smärtan lättade men jag förstod,
Att hålet är precis lika stort som det alltid varit och jag måste vara beredd på att falla.
Beredd på att ta smällen, när den än kommer.
Kommentarer
Trackback
