Sömnlösa nätter.
Den här gången var det du som bröt den, tystanden, för att sedan ångra dig lika snabbt. Varför? För att det är farligt. Förbjudet.
Förjävligt.
Jag går runt som en tickande bomb. Det måste ut, allt. Jag sa bara en del, en jätteliten del av sanningen. Min sanning.
Vår sanning.
Det kan knappast vara meningen att det ska vara såhär.
Kommentarer
Trackback
