Jag behöver få höra din röst. Jag måste få veta hur du mår och vad du gör. Vem du är. Jag vill se dig le. Se din kropp i rörelse. Höra dina fotsteg i trappen precis bakom. Eller framför.

 

Det känns precis som om du är förlorad. Som om du inte finns längre. Jag vill ringa men du skulle nog inte finnas där för att lyfta luren. 

 

Kärleken kan jag leva utan, jag har accepterat att den aldrig kommer tillbaka. Men vet du vad jag behöver?

Dig. I någon jävla form i detta jävla liv. 

 

 

 

Du lovade att aldrig försvinna.