Jag är blöt. Jag har cyklat i spöregn. Välkommen till Göteborg. Varför jag cyklade i spöregn? Jag skulle till tandläkaren. Det var mitt första besök efter mitt beslut att en dag själv vara den som står där i vita byxor och vapen i högsta hugg. Hur var det då? Jättetrevligt. Jag fick träffa en tandhygienist som hette Anna. Hon var glad och sprallig och nogrann i sitt arbete. Hon tog bra bilder på första försöket och skojade under tiden hon skrapade runt på mina tänder. Sen fick jag träffa Nils. Han berättade att han exade i december efter att ha läst på Sahlgrenska precis som jag. Han ville egentligen bli läkare men blev tandläkare istället. I efterhand är han nöjd och glad och tycker att det är kul. Dock så fick jag svaret "Nej." på frågan, "Tyckte du utbildningen var bra?". Men antagligen så syftade han på de första åren och det kändes lite lugnande. Jag tycker också att det är lite segt nu, att Nanmark är arogant och att det stundtals suger. Men det blir bättre, det är Nils ett lysande exempel på. 

 

Jag hade två små hål. Men dom har jag haft länge och jag är bra på att rengöra, så Anna tyckte att de får vara. De, Nils och Anna, bestämde också, precis som tidigare tandisar jag haft, att mina två mjölktänder får sitta kvar så länge de behagar. Sen, när dom har ramlat ut, får vi fundera på om vi ska sätta implantat eller om jag lika gärna kan vara utan. Jag vill nog vara utan. Känns lättast så. Dessutom har inte min mor heller några femmor i underkäken, det kan ju bli vår gemensamma grej. Aplasi. Fräsigt.