Mer nu är någonsin förut känner jag det, hur livet bara passerar. En dag byts snabbt ut mot en annan och någonstans mellan 23.59 och 00.00 tänker jag, "är det såhär det ska vara?". Vecka byts mot vecka, år mot år och hips vips så är det över. Dagar jag längtat till är sedan länge över och motgångar jag stött på är nu mer glömda och begravda. Sår läker och tårar torkar, skratt klingar ut och nutid blir dåtid. 

 

Det går för fort.

 

För en månad sedan lämnade jag övik med ett krossat hjärta och ångest över att inte kunna hålla ihop det. Idag känns hjärtat relativt helt även om det då och då rivs upp på nytt.

 

Är det så det ska vara? Ena stunden känner man allt så jävla väl och hela livet ställs på sin spets, och nästa, ja då är allt förbi. Vad är det då värt att känna? Varför ladda varje tanke och känsla med allt man äger, om den ändå snart flyger iväg, lätt och värdelös.

 

 

 

 

 

Kanske går jag på dejt imorgon. Kanske betyder det ingenting. Kanske betyder det allt.

 

Hur vet man vad det är som betyder?