Jag tycker det är lite uttjatat att fundera på vad som är "meningen med livet". Jag gillar inte att tänka så, för vad är poängen?
Något jag däremot kan fundera på vad är hur man lever livet. Det är samma sak tänker ni, men nja, inte riktigt. Jag tycker man ska tänka på vad man gör, inte vad man borde göra. Vad gör jag då?
Jag går i skolan, första året på gymnasiet. Innebörd: Krav och ansvar.
Jag umgås med mina vänner. Innebörd: Du ska finnas där och ha tid att ha roligt.
Jag (i vardagen) umågs med min familj. Innebörd: Hjälp, sammhörighet och ansavar.
Jag tränar (eller brukar, hehe) Innebörd: Ett sundare liv, press och motivationsnödvändighet.
Allt detta går att sammanfatta med några ord: Ansvar under prioriterad tid.

Vi lever i ett tidsberoende samhälle. Allt utgår ifrån tid. När börjar nästa lektion? När går bussen? Vilken tid ska vi äta middag? När ska vi träffas ikväll? Hur lång är filmen? osv..
Hur ska man då göra för att hinna med allt? Ja, prisa den som visste. Jag har lärt mig att man kan inte hinna göra allt, man kan inte ta på sig hur mycket som helst. Visst, du kan gå i skolan, komma hem och plugga en timme innan du kastar i dig middag för att sedan åka iväg på ett par timmars träningspass och hem igen direkt i säng, för att få den sömn man behöver. Det man glömmer här, eller inte hinner rättare sagt, är att stanna upp och ta det lugnt. Känna efter, vad vill jag göra? Istället för vad ska jag göra. Det behövs ibland, även om det bara gäller 10 minuter. Lägg dig på sängen och vila, eller lägg dig i soffan framför tv:n i en kvart. Så länge man kan känna att man bara "är", spelar det inte så stor roll vad man gör.
Jag tror att det här är viktigt i vardagen, särskillt om man har mycket att göra och inte vill missa något. Jag har varit med om att det blir för mycket, under lång tid. Vad hände? Jag bröt ihop, gång efter gång. Efter det gjorde jag ett val, och jag kan lova att jag har mycket mer fritid numera. Jag trivs så.

Om vi fortästter i denna "ska-göra-bana", ser vi att planering spelar en stor roll. Men hur bra är det att planera sin tid?
Du tittar i din kalender och ser följande:
Måndag, träning och plugga inför ett prov.
Tisdag, träning.
Onsdag, vila och middag hos mormor.
Torsdag, tidig träning och glosplugg.-
Fredag, stan med Millan.
Fortsatta utdrag:
Tisdag 11/11 - frisören
fredag 15/11 - dagstripp till Ikea.
27/12 - KRETA!

Okej, detta var ett töntigt exempel, men ni fattar. Man har hela tiden saker framför sig som ska göras, även om du längtar eller inte. Ska man längta?
Jag har börjat tro att man inte ska det, det är då livet försvinner utan att man hinner blinka.
Om man hela tiden tittar framåt, låter dagarna gå utan att tänka, ja då uppskattar man inte nuet på samma vis. Man glömer bort att leva i nuet och lever i framtiden, i tanken och drömmen.

Oj, detta blev myckt text, men det jag vill säga är enkelt.
Stanna upp en stund, se vad du har omkring dig och ta dig tid att uppskatta det. Viktigast av allt, njut, du lever bara en gång!