ericalund

Jag vet inte vem jag är.
Och det är inte okej.

Jag vill vara i Östersund. Jag vill vara i Östersund och vara en av de som lever livet på Yran. Jag vill lyssna på Sveriges artistelit och äta Billys långt in på natten, tjuvleka i en blöt hoppborg och hämta skavsårsplåster i sjukvårdstältet. Jag vill gå hand i hand med mina brudar och träffa konstiga människor vars telefonnummer man av någon konstig anledning lägger in i mobilen. Jag vill... festival. Människor. Musik. Kärlek.

Istället har jag jobbbat i helgen. Men det mest tragiska är att jag faktiskt hade kunnat vara där ikväll om jag tänkt på det lite tidigare.
Puss på allt

Chuck Bass.
Vad mer behöver jag säga?

Idag var det back to business. Rean har precis startat (kom in och handla!!) och igår var det tydligen mer än mycket folk inne, men idag var det rätt lugnt ändå. Jag jobbar hela veckan så jag får säkert se det vända igen.
Att jobba i en butik med så fina kläder och skor (jag jobbar på Bohag mode och interiör här i Övik btw) är farligt ska ni veta. Hela tiden ser jag ut plagg efter plagg som ska inhandlas, bara jättefina saker såklart. Dock så har jag hållit mig i skinnet än så länge, men inte är det lätt inte. Fast idag lånade jag ändå hem ett par plagg för provning, en kjol och ett linne. Linnet är toppen och ska inhandlas så fort jag kommer in imorgon men kjolen var sådär, satt inte optimalt. Jag frågade mamma och råd och hon höll med, hon tyckte att (jag citerar) jag skulle" kolla efter ett annat märke som har kjolar för en riktig rumpa". Och ja, det är en sån jag har kan jag lova. Tror den blir riktigare och riktigare för varje dag..

I övrigt så har jag nervkläm och så ont att jag vill hoppa ut genom fönstret.
Vi hörs!

Ikväll har jag badat. Och ätit bullar. Trevligt sällskap hade jag med, Olssons brothers (Maja och Per), Empan och Nyrre.
Det var en fin fredagskväll. Precis vad jag behövde.

Detta inlägg vill jag tillägna min fina Gabbi som fyllt 18, Grattis igen pärlan! (även om själva födelsedagen faktiskt är över så får man säga det)





Love you babe.

Om en minut har jag femton mintuer på mig. På femton minuter ska jag slita mig från fb och min underbara Gabriella som snart (om en timme och, nu, femton minuter) blir 18 år. Jisses vilken oreda hon kommer ställa till med på Öviks alla krogar.. Men skönt är väl det! Som vi väntat.
Om jag lyckas klappa ihop lådan ska jag borsta tänderna (vilket påminner mig om att vi inte har någon tandkräm) och hoppa i säng fort som attans! När klockan sedan slagit 23.00 ska jag ha kanal 5 påslagen och mysa till CSI istället för att sova den extra timmen som jag skulle behöva.
Det är min plan.

Heja heja!

Ibland var jag en riktig druva. Mer än vanligt alltså.
Imorse ringde väckaren (telefonjävlen) klockan 8 och jag masade mig ur sängen (15 min senare, så klart) och stoppade i mig lite frulle. När jag sedan lyckats hitta något anständigt att packa ner för att sedan klä mig i hoppade jag i träningskläder och satte mig på cykel, och cyklade in till stan. Till gymmet. Hej och hopp, en timme senare var det dusch-time och förvandla-ett-svettäcket-till-en-människa-som-ser-okej-nog-ut-att-stå-i-butik-time. Som vanligt segade jag på och skyndade sedan iväg till jobbet. Väl innanför dörren stötte jag på Lotta (my boss), som undade vad jag gjorde där. Ja, den frågan var ju berättigad, jag skulle nämligen inte börja förän klockan två vilket innebar att jag var tre timmar för tidig. Fint. Jag som hade kunnat sova fetlänge.
Hur som helst så lånade jag hennes bil och åkte hem en sväng, solade microlänge och käkade lunch. Sen mina vänner, sen var det dags att åka på jobbet. Och faktiskt jobba.
Från och med nu ska jag kolla tiderna i min kalender och inte bara vilka dagar jag jobbar.

Just det. Som kompensation slog jag in ett jättetjusigt paket idag. Det är det bästa. När någon ber mig göra ett paket och det blir fint.

Himlen har öppnat sig och jag tror att huset ska förvandlas till en simbassäng. Det vore faktiskt lite läckert.
Hur som helst lär jag märka när det håller på att hända, de små människorna på vinden lär få smaka på regnet innan jag får det, och då lär de inte sitta lika stilla som de gör nu.
Puss och godnatt, imorgon blir det sylvester på.

Jag har spenderat denna dag i solen, mestadels. När det blev för sent för att sola (eller när jag lessnade) städade jag rummet och renbäddade. Det är sånt jag bara gör när det faller mig in, inte när jag borde eller när någon säger åt mig, så det är bäst att ta vara på tillfället. Annars så håller USA på att ta gem guldet och det gör mig lite glad. Jag tycker om USA. Och Pia är cool, och svensk. Icke att förglömma.

Jag skulle kunna skriva mer om min dag och min kväll och allt där emellan, men det känns helt meningslöst.
Nu vill jag bara borra huvudet i kudden och gråta. Ikväll är det en sån kväll. En kväll då allt hade kunnat varit så mycket bättre.

Jag har varit på bio och sett Harry för sista gången. Det var fint.
Också har jag agerat taxi. Fram och tillbaka bara.
Sen drog vi på fest. Det var ös. Så vi drog.
Nu ska jag sova.

Åh Harry, ikväll ska jag drömma om dig.

Oh herre vad jag är mätt. Plankstek på Public, vidare till UH och där blev det glass. Det värsta av allt är att jag drack ett glas saft och åt lite Poppers när jag kom hem. Huvva.
Nu ska jag gosa ner mig i min alldeles för orenbäddade säng och sova, för att sedan ladda om inför morgondagen som både kan bli bra och jättetrevlig.
Murr!

Nyss hemkommen från gymmet står en dusch näst på schemat. Därefter ska jag faktiskt ta på mig något annat än soffhängar-kläder och göra mig lite fin för mina damer. Ikväll ska vi ut och äta, känna oss vuxna och beställa ett glas vin med gott samvete. Det blir fint. Fint som snus.

Jag sitter med benen i kors på sängen och lyssnar på Christina Perri. Med tonerna av hennes stämma är det så mycket jag vill skriva, så mycket jag vill få ur mig och ventilera. Jag har inte skrivit på länge, på riktigt alltså, och det känns. Jag saknar att sitta uppe på nätterna och låta fingrarna dansa över tangenterna, stänga av huvudet och lämna text efter text i "utkast". Där ligger allt tryggt, min egen lilla pöl av tårar och skratt, hjärtesår och betydelselösa misstag.
Jag drömmer nog om att skriva. Att leva på att skriva, och för att skriva. Men jag tvivlar på att det någonsin kommer att bli så. Det finns så många andra som gör det så mycket bättre än jag, som kan hitta orden varje gång jag inte kan. Sen vet jag inte heller om jag skulle våga. Mata allmänheten med mitt inre, låta människor jag inte känner ta del av mina tankar och känslor (mer än vad jag gjort hittills), och sedan lämna dem till att tolka det precis som de vill. Tycka.
Tycka att det jag skriver är fel. Tycka att jag är fel.

Här är allt säkert. Här får ni tycka precis vad ni vill, för den tragiska sanningen är att de flesta av er inte känner mig alls. Ni har egentligen ingen aning om vem jag är som person och vad det är som får mig att skriva det jag skriver.
Och vet ni vad? Det är skönt.

Den här kvinnan är inget annat än ett geni. Det här är kärlek.

Jag har suttit ute i solen och epilerat benen. Om killarna bara visste vad vi tjejer går igenom. Oh herre.
Som avslutning la jag mig på en filt på gräsmattan för att få lite färg på min nu allt mer bleka kropp. Sen kom det en myra, en röd, så då gick jag in.
Nu ligger jag i soffan. Skön-t.

Hej vänner.
Jag tänkte börja det här inlägget med att skriva om att jag är väl medveten om hur oaktiv jag varit här den senaste tiden, men möttes ironiskt nog av en kommentar där jag fick beröm över att det märktes att jag tyckte om att blogga. Antar att den som skrev det är den enda som tycker det. Men ja, kul var det i alla fall.
Hur som helst så har den senaste månaden varit rätt känslomässig för mig, mycket har förändrats och jag har inte funnit mycket motivation till någonting, inklusive bloggen. Nu känns allt lite bättre, så jag kanske till och med kommer kika in här lite oftare, håll alla tummar!

Så, vad har jag haft för mig den senaste tiden? Jo, det ska jag berätta för er. Jag har: Varit i Turkiet en vecka (God bless alla klubbar med på tok för hög musik och på tok för mycket fulla skandinaver), firat en mycket lugn midsommar i Piteå hos mormor och morfar med mamma och pappa (God bless mormors mat), jag har legat näst intill däckad i en vecka pga en förkylning som jag fick med mig från Turkiet och som ännu inte gått över, jag har sovit länge länge och ändå varit trött hela dagarna (jag tror att jag var en av dem som fick Narkolepsi i samband med vaccin mot svinis), jag har varit på Gatufesten i S-vall (bäst) och jag har börjat jobba. Det sistnämna kommer jag fortsätta med sommarlovet ut, dock med den mest intensiva perioden i Augusti, nu i Juli jobbar jag 3-4 dagar i veckan (igår gick jag på helg!).
Det är väl ungefär vad som hänt i Ericas liv. Mycket spännande.

Nu skulle jag gärna vilja avsluta med att säga att jag ska ut och sola, men luften är kall trots att solen är framme. Värt.

Puss
E