ericalund

Den här veckan har varit så konstig. Så tom och så annorlunda. Att jag varit mer eller mindre sjuk har inte gjort saken bättre, det har varit svårt att komma ur mitt eget huvud.
Idag, förkylningsdag 7, har jag haft stora bladbadet. Näsblod, nästan pulserande. Gång på gång.

Imorgon vill jag vakna upp frisk. Frisk så att jag kan träna, träffa lite folk och försöka hitta tillbaka till något slags liv.
Hoppas ni har det bra, själv så är jag mest.

Jag skriver. Raderar. Skriver på nytt och publicerar. Raderar.
Det finns inga ord som kan göra allt bra. Eller ens bättre.

Jag lever kvar i ruset av all glädje och skrikande ungdommar, studenten var fin i år. Extra fint var det så klart för att det fanns en hel del guldklimpar bland hopen av vita klänningar och mössor.












Om ett år står jag på ett flak och skriker mig hes, precis som Emma och Pauline gjorde. Eller nej, om ett år är allt redan över. Galet.

Bilder från balen kommer, men för att undvika att ge er nackskador måste jag trixa lite.
Puss!

Jag sitter på bussen och räknar regndroppar som pressas mot rutan. Jag är inte glad, men inte heller ledsen. Det senaste dygnet har varit så omtumlande att jag knappt vet vad som är upp eller ner. Livet är konstigt, men många gånger är jag konstigare..

Jag är så glad för alla studenter som är så duktiga, så fina och så glada. Om 365 dagar befinner jag mig (förhoppningsvis) i en stor lokal iklädd en underbar klänning och obekväma skor.
En sån här dag är jag glad att jag kan glädjas för andra, för just nu vet jag inte vad jag ska göra.

Idag gjorde jag terminens och åk 2:s sista prov. Nu är det slut, nu är det nära, nu är det sommar. Galet! Det hela firas med träning och senare kanske, kanske ett glas vin eller en blaskig cider ute med vänner. Livet känns faktiskt helt okej nu, helt okej! Jag vill också skicka en liten puss till alla treor som lär ha det galet roligt ikväll, precis som de hade med mösspåtagning och starköl idag klockan elva. En extra puss till Emma såklart, tack för sången stumpan!