02.05
Funderar på att dygna. Har inte alls någon lust att sova. Vill vara vaken och tänka. Läsa djupa texter och känna smärta. Kanske göra som Elinor och lyssna på Shore to Shore i duschen. I mörkret.
Kanske göra en cut for Bieber med ett trasigt Staro-glas.
Ja.
För här kostar leenden.
Här i Branäs knegar man. Man knegar dag och natt, natt och dag. Vi i baren, vi knegar som djur. Öppnar klockan elva och köttar sedan lunch, after ski, middag och nattklubb. Stänger baren och sedan disken. Går hem till Gästis 04.00 och funderar på om man ens lever.
Det gör man såklart. Sen lägger man sig i sin 90 cm breda säng i ett rum som man delar med en danska och försöker minnas hur det var att känna lite kärlek. Kroppsvärme. Hud mot hud och huvud mot bröst. Blir alldeles för emotionell och hormonfylld och planerar att spela "A drop in the ocean" på repeat i lodgen kommande arbetspass.
Tror det bara är Maria som förstår mig. Hon är nämligen lika trasig och mörk som jag. Är så glad att vi har funnit varandra. Ondskan och Värmlands mörkaste själ. Fin kombo.
Snart ska vi arrangera dubbeldejt också. Väcka lite liv i livet. Måste bara se ut två lämpliga män. Och då inte Loreen och djungel-George, även om det är lockande.
.
I trubadurkvällens tecken.
Igår fick jag det förklarat för mig att jag är alldeles för söt och trevlig för att sitta ensam vid baren. Även att jag måste anstränga mig lite mer om jag nu vill ha en man.
Visserligen hade personen som berättade detta för mig druckit ett par öl, lika väl som jag druckit ett par glas vin, men kanske har han rätt. Kanske är jag för söt och trevlig för att vara ensam och kanske försöker jag inte tillräckligt. Kanske ska jag göra slag i saken redan till helgen och använda min skönhet och charm för att fånga in någon.
Eller så fortsätter jag vara den bittra norrlänning jag är och skiter fullständigt i alla killar.
Den som lever får se.
7/1.
Minns du den här dagen för två år sedan? Den sjunde januari 2011.
Det gör jag.
Du lever bara en gång. I fyra månader.
Ikväll har vi lämnat Sverige. In Norge och tillbaka in i Sverige, mot Sälen och YOLO på riktigt. I åttio minuter dansade vi oss svettiga innan vi styrde kosan hem igen. Nu, 04.48, ligger jag i min säng i Gästis 3, trött men belåten.
God natt.
Because of you.
Trodde att 60 mil var allt jag behövde.
Det var det inte.
Not even the king.
Idag har jag varit ledig, för andra gången sedan jag kom hit. Spenderade dagen i backen med födelsedagstösen Linn och hade det så trevligt så trevligt. Stannade också till lite på jobbet och tjötade med kollegisarna innan jag däckade i sängen någon timme. Det är inte först jag är ledig och kan slappna av som jag känner hur trött jag egentligen är, hur sliten min kropp är. Borde egentligen gå och lägga mig redan nu och sedan sova natten ut, men det känns inte så party.
Party blir det kanske ikväll förresten. Hoppas.
Vintamingroggar och spistända cigaretter.
Igår var det dags för fest i Bagdad igen och jag var på plats. En rejäl grogg och ett par fishar så var man på banan. Djupa disskusioner och glada skratt, hundskall och framtidsplaner. Det var en bra kväll.
Idag knegade vi på som vanligt och jag skar av halva fingertoppen på ett kassaskåp. Även om såret inte var så farligt egentligen och jag inte är känslig mot blod så blev jag så skärrad att jag nästan svimmade. Jävligt otäckt faktiskt. Hämtade mig i alla fall efter ett tag och kunde återvända till arbetet, omplåstrad och grann.
Imorgon kör vi en repris av dagens pass (förhoppningsvis minus skadan) och köttar på från 14.00. Sen väntar after ski och nattklubb, as usual.
Såndant är livet här i Branäs. Vi jobbar tills vi knappt kan står och dricker alkohol när tillfälle ges, även om det är ett dåligt sådant.
Var hälsade mina vänner.
