Rena rama.

Grät i 1,5 km. Inte i närheten av hur mkt jag saknade dig ikväll.

Ditt leende.
Din famn.
Din
Din doft.


Verkligheten.

Som en kniv i bröstet.

Allt det vi en gång hade är borta. Historia. Avslutat.

Du har någon ny och det känns så fel.


Tunga moln.

Kastade ur mig allt. Skrek och grät. Hulkade mot din axel och andades in din lukt som om det vore sista gången. Fick ligga i dina armar och känna hur du höll mig hårdare och tätare än någonsin. Fick vara med dig igen, ibland som förr.
 
Men det är inte som förut längre. Du finns inte i mitt liv på samma sätt och det kommer du nog aldrig göra igen heller. Frågade dig hur jag skulle kunna gå vidare, släppa och glömma. Du visste inte, och inte jag heller. Det gör jag fortfarande inte.
 
Kom hem och tänkte att kanske blir det lättare nu, kanske var det precis den där urladdningen jag behövde. Men ändå måste det saknas något. Det där som kan få mig att förstå, som kan få mig att inse att det är över. Det där som aldrig började. För det gör så jävla ont när det dyker upp. Ditt namn. En bild. Jag klarar det helt enkelt inte.
 
 
 
 
 
 
Jag vet att du bryr dig. Jag vet att du tycker om mig. Jag vet att du trivs i mitt sällskap och att du vill hålla kontakten. Men. Det räcker fan inte.
 
Jag behöver få älska dig på ett sätt som du aldrig blivit älskad förut.
Och bli älskad tillbaka.

4x24.

Det är väl ungefär så många timmar det är kvar.


Alla bara dör.

Jag är laktosintolerant och det kliar på mina fötter. Två konstateranden som inte har något med varandra att göra.

Imorgon är det första juni och min mor fyller år. Ännu ett konstaterande. Hoppas på en trevlig och LAGOMT varm dag, har nämligen haft sjukaste vädret nu ett tag. Är väl gött när man vill sola osv men rena döden när jag om kvällarna ska försöka sova i min bastu till rum. Ligger just nu och ojar mig för att min, väldigt nakna, kropp aldrig kan gå ner i temperatur.

Annars så tror jag att lycka är ett begrepp som skapats för att göra oss olyckliga. Livet går nog åt helvete och jag kommer minnas som en bastant 20-åring som aldrig log.

God natt vänner.


RSS 2.0