ericalund

Idag har jag fått mina tänder polerade och lagat en jättelyskig lunch bestående av kyckling, rotfrukter och kokade rödbetor. Jag har även sovit mitt på dagen och varit på ett jättejobbigt trx-pass. En ganska bra dag ändå.

 

Nu sitter jag i soffan och skriver om salivkörtlar. Det är ganska intressant men min hjärna är lite för trött för att ta in allt. Har en megatjock bok på engelska som innehåller massa svåra kliniska ord, och en artikel med jättetråkig layout.

 

I övrigt så tror jag att jag håller på att bli sjuk. Har ont i halsen och hade inte alls någon energi på gymmet. Men, jag blir aldrig sjuk. Det är bara att kriga sig igenom alla sympton och övertala kroppen att det går över. Funkar varje gång.

 

 

Min förra chef sa till mig att jag måste bli bättre på att säga nej. Det har jag inte blivit.

 

Har mini-tenta imorgon och riktig tenta på fredag, rätt mycket plugg och längre dagar i skolan än vanligt. Bestämde mig därför för att avsäga mig jobb denna vecka och bara fokusera på skolan. Det är inte det att jag inte hinner, för det gör jag, men att komma hem efter ett-två när man ska upp till skolan nästa morgon är inte speciellt lämpligt. I alla fall inte sista veckan av en kurs. 

 

Men ja. Här sitter jag med ett kvällspass inbokat. Det var kris och dom frågade om jag kunde hoppa in. Vem är jag att säga nej då? Händer liksom inte. Men ska försöka få gå tidigt i alla fall. Så tidigt man nu kan gå när man jobbar restaruang. 

 

Så nej Otto. Jag kan fortfarande inte säga nej. Och antagligen kommer det bli min undergång.

Jävlar vilken dag igår hörni. Tanken var att jag skulle börja jobba vid fyra men stämplade istället in vid tolv. Klev upp redan vid åtta för att plugga, vilket jag gjorde ett tag innan hela kroppen sa ifrån och jag hamnade på soffan istället.

 

Väl på jobbet var det väl som vanligt ungefär. Förutom att det var ovanligt mycket VIP (kändisar jao) och en stammis som blev besvärlig och tillslut blev utslängd. Kom inte hem förrän närmare halv tre och jevlar vad trött jag var. Var liksom fysiskt utmattad i nyckelbenen. När är man ens det? Hm. 

 

Idag är det återigen plugg på schemat. Lär vara det varje dag kommande vecka. Tenta på fredag. Känner mig inte alls förberedd. Jag läser och skriver och skriver och läser men det är liksom inget som går in i hjärnan. Det går bara från öga till händer till papper och stannar där. Men men. Det kanske löser sig ändå. Som Anja sa, varför skulle man inte klara det här när man klarat allt annat? Vet inte. Men har inte självfortroende på samma sätt längre. Men pallar ingen omtenta. Så jag får helt enkelt fixa det här nu.

 

Annars då. Har grattat pappa på Farsdag och fick klump i halsen. Saknar och längtar och vill hem nu nu nu nu nu. Hem och samla kraft. Hem och bli stark. Hem och bli mig själv igen.

Känner mig lite nere. Vet inte riktigt varför. 

 

Borde plugga men orkar inte. Finner ingen ro till att sätta mig ner och fokusera. Inte heller till att lägga mig på soffan och slå på tv:n. Borde gå ut och springa. Det vore skönt. Springa ifrån allt. 

 

Vill nog helst av allt springa hem. Hem till mamma och pappa och övik och allt. Hem till tryggheten och glädjen. Hem till mig. För även om jag bott in mig här, och trivs jättebra, så kan jag inte kalla det för hem. Man brukar säga att är hem där hjärtat är. Och mitt hjärta är inte här. Det har varit lite skönt på ett sätt, men nu saknar jag det.

 

Vill bara hitta det som saknas och finna lyckan i livet igen. Just nu flyter jag bara med och det börjar bli tröttsamt. Jag är inte en sån som flyter med. Det har jag aldrig varit.

Har haft finbesök i helgen. Det var fantastiskt men nu är jag slut. Trött. Fortfarande bakfull. Är jätteosugen på att jobba också. Vill lägga mig i sängen och sova tills jag vaknar. Men måste plugga. Dö tentapluggsdöden.