ericalund

Dagarna går i ett med plugg upp över öronen. Bockade av en omtenta igår (första och sista gången, men helt klart värt det) vilket gjort att jag hamnat lite efter i ordinare plugg. Men men, bara att bita ihop och tugga på. 

 

Bita ihop och tugga på? Jättekonstigt uttryckt, speciellt av en tandisstudent.

 

Hur som helst. Snart är det påsk och så får jag åka hem. Längtar! Ska bara hem och njuta, äta god mat och umgås i massor. Och klippa mig, har inte vågat mig på att leta en ny frisör här nere. Funderar på att klippa av hela barret, men kanske ska försöka hålla ut ett tag till så att jag kan kasta med min långa tofs i sommar. Är väl sånt tjejer gör. 

 

I övrigt är jag hur trött som helst trots (eller tack vare) en pn på nästan tre timmar. Stabilt. Önskar att jag kunde säga att jag ska sova ut i helgen men nehejdå. Två dagars jobb och plugg tills öge blö.

Härliga tider.

Sitter på en solig terass (inglasad, men ändå) med Anja och låtsaspluggar. Eller egentligen pluggar jag på riktigt, faktiskt, men nu har jag tagit rast. En timme till ska vi ta oss igenom och sedan åka till gymet för lite härlig spinning.

 

Det är tur att Anja finns. Hon är nog den enda i klassen jag verkigen klickat med. Självklart finns det många andra jag gärna umgås med, men det är ändå mest vi två som hänger. Hon är klok och trevlig, duktig och rolig. Hon har också en jättehärlig pojkvän som jag gärna umgås med. Vi känns nästan som en liten familj ibland, vi tre. Kanske är jag barnet i familjen. Antagligen. 

 

Nu ska jag sluta låtsasplugga. Tror inte att Anja gör det. Hon är så diciplinerad den damen.

Fredag och ledigt. Eller ledigt och ledigt, "självstudier" som vår kursansvarige så vackert vill kalla det. Och jag har faktiskt studerat, det har jag. Men kanske inte åtta timmar som vi "måste göra för att klara det". Nej, jag tröttåt frukost framför tv:n och rev sedan av ett par timmar i läroboken innan jag stack till gymmet och rev av fredags-tabatan, veckans bästa pass. 

 

Nu blir det dammsugning, dusch och mysdräkt på. Det regnar ute och det enda jag vill göra är att tända ljus och inte soffan. Är så trött och utmattad och halvtom så ser liksom ingen anledning till annat.

 

Fredagar är bra trots att jag nästan aldrig är ute och ränner om nätterna längre. Faktum är att fredagar nästan är bättre när man inte är ute och ränner. 

 

Jag har nog blivit lite gammal. Det känns skönt.

Jag brukar läsa ord av Kristian Gidlund när jag ska sova. Det är skönt, men ledsamt. Skönt på det sättet att den tidigare pluggstressen blir som bortblåst, men ledsamt i och med insikten att saker och ting kan gå så snabbt. Glädje kan slitas ur händerna, tillvaron kastas omkull och livet sättas på spel. Under tiden av ett andetag eller inte ens det. Men det är något jag väljer att göra ändå, bara för att få lite perspektiv.

Idag föll en av mina klasskompisar ihop under rasten på en föreläsning. Helt utan förvarning. Han kollapsade och började krampa. Under de tio minuterna det tog för ambulansen att komma kämpade sex personer med att hålla hans kropp så att han inte skulle skada sig. Dom orkade knappt. Han var inte vid medvetande, inte heller när han fått lugnande av amulanspersonalen. Han rullades ut, fastspänd och i samma kramper som tjugo minuter tidigare. Fortfarande inte kontaktbar.

Perspektiv.

Man är aldrig beredd.