ericalund

Vaknade upp (lite för sent så klart) och startade min nyttiga vecka. Humöret var på topp och allt gick fint TILLS jag hamnade på ett klassmöte (eller a, vi var 8 pers). Mannen som höll i det ställde fram fyra skålar godis, och inte något äckligt konferensgodis, utan här snackar vi; toblerone, geisha, fox, dumle, werthers, chokladhjärtan osv. Behöver jag säga vad som hände? Nä, skulle inte tro det. Låt mig bara säga att det som återstod när vi lämnade lokalen var en enorm hög papper och 6 ynka godisar (choklad fylld med rom och körsbär). Vi gjorde ett bra jobb, det må jag säga.
Resten av eftermiddagen har bestått av plugg (förvånande, jag vet!). I fyra timmar satt jag, fyra! Det mest tragiska är att jag bara "summerade" vad vi ska kunna på provet på onsdag.
Livet på natur leker.

Annars så vill jag bara säga att min finaste är bäst i världen, och att han kommer spela hockey i Globen nästa helg, läckert om något!

Igår satt jag uppe alldeles för länge och skrev estradpoesi som aldrig ville bli klart. Tillslut raderade jag allt djupt och känslosamt jag skrivit och började om på ny kula, men en liten annan inriktning.
Idag framförde jag den för övriga filurer i klassen. Dom skrattade - uppdrag slutfört. Min lärare tyckte också om den, jag blev nöjd.
Nu är jag istället mycket trött och planerar en tidig kväll, så bra som det brukar gå..
Men innan jag kan lägga huvudet på min underbara kudde måste jag ta tag i biologin. Proven avlöser varandra och om ca 36 timmar ska jag kunna allt. Nu kan jag, inget.
Kult ändå.

Idag har jag ätit mer än en männsika borde äta. I onyttighets-väg alltså.
Har även sett en bra och otrevligt trevlig film med Julia, blunat några gånger och fått lite ont i magen.
Nu är klockan sent och jag är jättetrött, men jag vill inte sova alls. Jag vill sitta uppe hela natten och gnugga mina ögon, tugga på instängd luft och skriva med en penna som kladdar. Jag vill leva för stunden och njuta av en saknad i ensamheten, en tår i ett lyckligt öga och en oläkbart sår som sakta slutar göra ont.
Jag vill bara vara en stund. Bara vara jag, och önska att jag visste vem det är, på samma gång.

Dags att åk till jobbet. Tur att jag kan hoppa in sådär ibland. Sen ska jag hämta gammfölke, och pressa in dom bland resten av släkten i huset. Pappa ska firas vilket betyder mat och tårta, tjohej!

Folket på nerdervåningen svär åt Modo. Jag förstår varför. Själv är jag för nervös för att kolla. Man vill som inte vara ett vittne till det som kommer dra Övik till botten, dvs en djupare botten än vi redan berfinner oss på. Den här staden andras hockey, vare sig man gillar det eller inte.
Idag är det inte vara torsdag med hockey och för mycket att göra, nej, min pappa fyller år också. 38. I alla fall engligt honom själv. Han har fått bungy-pump-stavar, men en lampa man kan sätta på. Jag skrattade när han öppnade paketet, han med. Mamma påstod att det är jättebra träning. Hon har säkert rätt. Pappa sa i alla fall att det är tur att han tar sina morgonpromenader klockan fem på morgonen, och jag är beredd att hålla med.
Idag är det inte heller bara en torsdag med för mycket att göra och hockey och smörgåstårta, nej, idag har min bror tagit sina väskor från Skåne och dumpat dom innanför dörren. Han har flyttat hem igen, för att jobba och slutföra sina studier. Slut på lugnet. Slut på att kunna njuta av tystnaden. Slut på att kunna lämna godis framme och sedan förvänta sig att det är kvar efter ett par dagar.
Men ja, lite kul är det väl med så klart. Men det tänkter jag inte erkänna.

Jag skrev precis världens nördigaste uppatering på facebook.
Så jävla kung.

Idag har jag kört till Umeå för att hämta min kära far. Fram och tillbaka ba, wroom wroom. Det var ganska skönt att bara sitta och titta ut över Norrlands vackra vinterlandskap, bli bländad av solen och lyssna på p3. Jag var dock lite tröttare än vad jag trodde, vilket gjorde att jag somnade under hemresan. (Lugn, jag körde inte.)
Väl hemma så var klockan redan nästan kväll, och det känns både i magen och i huvudet. Imorgon ska jag upp pinsamt tidigt för att vara en lördag, och därför ska jag bara stanna hemma ikväll. Ensam.
Men det känns helt okej. Förutom att jag saknar min bästa. Mycket.
Funderar på att ladda hem en film för att få någon som helst fredagskänsla. Borde åka på affären med, och köpa något med choklad. Ja, det blir bra. Och yoghurt att äta mellan matcherna imorgon (DM you know).

Nä, nu ser jag fram emot middagen. Pappa ska grila, jag lovar att han är lika lycklig som Fredrik.

18.50.
-Nej, om man skulle ta och göra klart den här barnboken någongång. Bör väl ta 15 minuter..

19.30.
-Fan va less jag äääär. Okej, 20 minuter till, MAX, sen ska den fan i mig vara klar.

20.30.
-Jag vill dö.

20.50.
-Klar!!! Prisa gud.
Men..Fan va ful den blev. Värt.

Jag lever på Proviva och Keso ny för tiden. Inte tillsammans, men på var sitt håll. Det funkar bra, slänger gärna in en hårdbrömacka mitt emellan.
Förra veckan skulle jag vara duktig och inte äta något onyttigt alls. Det gick åt skogen. Men det fanns en förklaring. Det var en födelsedagsvecka. Det är inte denna vecka, så jag gör ett nytt försök.
Jag tänkte utöka mina träningspass med, med början ikväll. Jag är praktiskt taget död i hela kroppen, orkar inte sitta rakt och att tvätta händerna gjorde ont i armarna.

Livet är hårt ibland. Men ack så bra det kan vara med.
Imorgon ska jag visa mina kunskaper i spanska, som jag inte har. Here I come spellic! Gud prisa denna sida.

Nu är det ett sånt där tillfälle som passar utmärkt att göra lite nytta, när man ändå väntar på att åka iväg och göra något man ska göra. Nu är ett sånt tillfälle då det skulle passa perfekt att göra bort något av de 100 måsten som biter mig i rumpan varje dag. Vad gör jag?
Jo, jag sitter. Och gör ingenting. Precis som jag gjort hela eftermiddagen, fast jag lovat mig själv att göra massor. Det här med självdiciplin är inte längre min starka sida, och jag vet inte om det beror på att.... Nä, jag är bara lat.
Snart ska jag i allla fall åka och träna, det kan jag i alla fall tala om för folk utan att skämmas.

Jag har precis gjort något jag inte gjort på tusen år.
Jag har badat, i badkaret här hemma. Jag var så frusen när jag kom hem, så jag tappade upp på tok för varmt vatten, hällde i en halv flaska badskum och tände ett ljus med doft av lavendel, innan jag kröp ner. Även om jag inte badade så länge (blir så rastlös), så var det otroligt skönt.
Nu ska jag ta en dusch och tvätta håret, måla naglarna och kasta på lite smink. När jag är en människa igen ska jag göra bort lite plugg innan jag och brudarna åker in till stan för en, antagligen, kanonmiddag.
Det blir en eftermiddag att bara vara, och sånt behövs ibland med.

Något annat som gör denna dag lite extra toppen, är att när jag kommer hem finns förhoppningsvis min bästa här. Åh vad jag längtar!

Den här veckan har gått galet fort. Galet.
Imorgon är det fredag igen, och redan en vecka sedan jag fortfarande hade lov. Jag tycker inte alls om att det går så här fort, det känns som att livet rusar iväg utan att jag hinner med, samtidigt som det känns ganska skönt. Imorgon är det fredag som sagt, och då får jag träffa min finaste igen. Jag har saknat honom. Mycket.
Imorgon ska jag också få umgås med några av mina bästa vänner, det ska bli underbart kul.
Ikväll känns allt helt okej. Trots att jag ätit en glass fast jag inte skulle, och lite choklad. Ibland gör man saker man inte borde, men det gör inget. Sånt händer.
Ikväll känns allt helt okej, och det är skönt.

Satte mig i sängen och rumpan landade på någonting hårt.
Grävde lite under täcker och hittade en cider och lite vin i en halv-tom pet. Som det kan gå va?
Hade mitt minne varit bättre hade jag kommit igåg att jag la dom där i morse när jag snabbt tömde en väska jag skulle ha med mig till skolan, men nu är det inte bättre än att jag börjar bli senil, och då kan man få sig sådana överraskningar på kvällskvisten.
Men det kan ju vara trevligt det med.

Ikväll har jag dansat afro, body-jamen var inställd. Det funkade det med, mycket skakande och stampande. Barfota var jag med. Halvtrevligt. Fast det var nog bra för mina fossingar att komma ut en stund, träffa andra och lufta sig lite.
En macka på det så var jag på banan igen. Redo för att slutföra ett biologiarbete jag helst vill kräkas på, men med en redovisning imorgon är det nog en bra idé att ta tag i det nu. Niklas Urban.

Godnatt mina vänner.

Ikväll önskar jag att jag hade fortsatt att dansa.
Eller fortsatt att spendera varende vinterkväll i en upplyst backe med pjäxor som man får ont i fötterna av.
Jag önskar att jag hade tagit vara på möjligtheterna jag hade och gjort någonting med mitt liv, blivit någon och haft något att vara bra på.
Jag önskar att jag hade tagit steget och sökt mig till ett annat gymnasium i en annan stad, tagit lite mer plats och hittat mig själv på vägen.
Jag önskar att jag inte låtit besvikelsen bryta ner mig.
Jag önskar att jag var starkare då, så att jag kunde ha varit någon annan nu.

Min blogg är rätt döende för tillfället. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva.
Ta det inte som att jag mår dåligt eller något, för det gör jag verkligen inte, utan det känns bara.. Jag vet inte.

Jag skriver inte som jag brukar längre. Jag känner inte samma behov av att öppna mig här på samma sätt längre, att skriva långa texter och dela med av mina tankar. Jag har funnit ro, i mig själv och i någon annan, och det känns som att det räcker just nu.
Jag kommer såklart att fortsätta skriva, och jag hoppas faktiskt att behovet kommer tillbaka. Kanske inte av samma anledningar som förut, men på nya sätt. Jag älskar att skriva, och det kommer jag garanterat att fortsätta med.

Annars så rullar dagarna på. Skolan är åter på schemat och idag har jag spenderat några timmar i Bjästa backen, i sällskap av mina bästa brudar och av solen. Vad mer kan man bergära?
Jag vill också nämna att jag har saker upp över öronen nu för tiden, så mycket plugga att ta tag i att jag bara vill falla ihop i en hög. Jag är minst sagt less på skolan, och om det fortsätter såhär kommer jag snart inte ha någon som helst motivation kvar.
Det är tufft att gå natur, i alla fall om man heter Erica Lundberg och har höga kvar på sig själv.

Puss och kram, nu ska jag fortsätta att göra vad jag gör bäst.
-Ingenting och ignorera alla borden och måsten.

02.00 - Hämtar ut jackan i garderoben på Olles hemma i övik.
06.00 - lägger huvudet på kudden i lägenheten i timrå.

Det mina vänner, det är att vara effektiv.

Ikväll ska jag ut på stan och slira. Eller i alla fall ut på stan.
Förhoppningsvis in på Olles och anta den röda mattan, vilket jag förutsätter att dom har kvällen till ära. Det är alltså röda mattan-tema.
MEN. Vad fan ska man ha på sig?
Gaah.

När jag andas ut låter det som om jag har en fågelunge i halsen. På riktigt.
Är det ett tecken på att man ska lägga ner det här med att träna?
Antagligen.

Vaknade med huvudvärk. Gick inte till skolan. Sov till elva. Gått runt (läs: suttit) och svettats hela dagen. Tagit en dusch. Ätit mat. Gjort alla frågor på kapitel sju (kemi) endast genom att skriva av facit.
Känner mig som en gammal skruttboll och vill helst sova livet ut.

Jag äter allt onyttigt jag kan hitta. Idag är det en sån dag. Man ba vräker.
Nya fotbollsskor har jag också köpt, dyrt som stryk. Men å vilka läckerbitar! Tänkte inviga dom ikväll, på en grön plan. Hörde ni det? En grön plan! I övik i februari! Prisa gud.

(Okej förlåt. Början av mars. Om det nu ska vara så jävla noga..)