ericalund

Har nog aldrig gjort så lite under så lång tid förut. Har inte rört på mig alls sedan jag kom hem vid tre. Jag har lyssnat på regnet som har smattrat oavbrutet och haft någon slags förhoppning på att det ska sluta så att jag skulle bl motiverad till en joggingtur. Nu har det inte slutat, men nästan. Och jag är inte motiverad, men nästan.
Är trött som ett as men samtidigt så otroligt rastlös, så nu finns det bara två alternativ. En joggingtur i mörkret eller en tidigt kväll? Fan va svårt.
Nu svettas jag lite. Att komma ut en stund vore rätt skönt. Men gud så jobbigt med rinnsvetten.

Vilka problem man kan ha. Gosse.

Började oavsiktligt sjunga på "Jag gråter bara i regnet" när jag skyndade till bussen efter skolan. Fast med närmare eftertanke var det inte alls så konstigt eftersom det regnade som bara den. Dränkt katt 2.0 kallade jag mig själv när jag kom hem. Det regnar fortfarande, fast vad gör det när man sitter i sängen och myser? Inte mycket alls.
Dagen har annars varit fylld med Hans-lektioner till 100%, och därmed också nästan lika mycket film. Den första lektionens rulle var rena döden, men efter en rast och en kopp kaffe var den andra helt okej. När lektion tre började var min amge full av Thai-buffé så även den var genomlidlig. Nästan-somnade bara en gång.
Jag tror att min inställning till kaffe kommer att ändras detta sista år. Jag anser nu att det är min enda räddning från att spendera 3/4 av alla lektioner med pannan i bänken och ögonlocken vid fötterna..

Nu ska jag fortsätta att göra ingenting på min lediga eftermiddag och bara-för-kul-forska lite inför ett projektarbete som snart ska dras igång for real.
Tjing!

Svenska miljonärer, det är allt jag har att säga.
Jag vill också ha ett slott i bröllopsgåva. Och ett eget stall. Och 6 bilar. Det är allt jag begär.

I övrigt så har jag jagat nyförvärv till fredagens match, 2 av 3 har nappat vilket är helt okej. Kanske borde satsa på en karriär inom sport-värvningsyrket. Kanske till en jättestor klubb som Man U eller Rangers. Då kan jag köpa ett slott till mig själv. For sure.

Imorse vaknade jag men ett leednde på läpparna och en stor klump i magen. Natten hade satt igång tankar och funderingar hos mig som jag aldrig haft förut.
Klumpen må vara borta och leendet likaså, men en fråga finns kvar som ett tunnt moln över hela min tillvaro.
Vem är jag?

Jag känner mig inte ensam. Jag mår inte dåligt av att vara själv.
Men jag saknar någon ikväll. Någon att skratta med, någon att skratta åt. Någon att krypa upp hos när det börjar bli mörkt och känna hur en bröstkorg rör sig upp och ner.
Att titta någon i ögonen och känna en stöt genom kroppen, titta bort en sekund och rodna lätt om kinderna. Titta tillbaka igen och möta samma ögon igen, lika klara och lika trygga.
Att pussas lätt och kramas länge, känna hud mot hud och känna lukten av en främmande eller välkänd doft. Att bli trött och känna en hand röra sig över håret, få en puss på pannan och somna mot en axel.

Jag mår inte dåligt av att vara själv, men jag kan inte neka att känslan av att vara två ibland är så mycket bättre.
Ofta.

Nu sitter jag här. Med sminket på, glansiga läppar och väldigt vardagliga kläder. Snart ska jag byta om och fixa håret, för att sedan umgås med fina människor och dansa hellre än bra. Ikväll ska vi leva farligt, som att det är lördag fast det är onsdag. Ikväll ska vi tjuvstarta och längta efter resten som detta år har att bjuda, året då vi är treor och bäst i världen.

Må hända att vi imorgon ska sitta pigga och alerta i skolbänken, men ikväll, ikväll är det fest hos Mange.
Lev och må mina vänner, för det ska jag göra.

Lyssnar på musik och väntar på att Maja ska höra av sig, vilket jag tycker att hon ska göra snart. Ikväll ska jag pussa på henne i massor och umgås med kändisar och icke-kändisar. Det kanske låter gott.

Idag är jag ledig och därför gör jag absolut ingenting. Och det är okej.
Och man får äta äppelpaj istället för lunch.

Imorse ställde jag väckaren lite extra tidigt för att hinna ta en prommis innan jag åt frulle och brummade iväg till jobbet, väldigt ambitiöst om jag får säga det själv. Att jag sen inte alls tog någon promenad är en annan sak, för det är tanken som räknas. Förresten tog jag igen det med en kvällsprommis efter middagen så jag har förlåtit mig själv.
Idag var det lite mer fart i butiken med, vilket var tur med tanke på hur lugnt det var igår. I och för sig så är ju lördag en kortdag, men det är ändå skönt att inte behöva leta efter saker att göra.
Nu har jag gått på helg och har långledigt i hela tre dagar, skönt! På onsdag och torsdag gör jag mina sista arbetesdagar som butiksbiträde (i alla fall vad jag vet i nuläget) för det här sommarlovet! Rackarns vad fort det har gått ändå, tycker det var nyss som jag skrev in alla dagar i kalendern och väntade på att det skulle dra igång på allvar.. Fast helt ledig blir jag inte, jag hinner med en come back i resturangbranchen med innan böckerna åker fram. Men det ska bli rätt kul måste jag säga.

Nu ser jag fram emot en sovis imorgon och kanske, kanske en joggingrunda!
Night

I natt drömde jag att jag var Harry Potter och fick springa för livet för att komma undan de som upptäckt vem jag var. Mössan och huvtröjan jag hade som förklädnad hade nog räckt om det inte var för min kompis som dumt nog började prata om Ron. Jag är rätt säker på att meningen löd "var har du den där rödhåriga fjanten Ron?", inte så diskret.
Den drömmen tillsammans med ett par andra och det faktum att jag gick och la mig på tok för sent igår, orsakade att det var en mycket trött Erica som åkte till jobbet imorse. Och kom hem från jobbet. Så trött att hon var tvungen att power-napa, något hon inte gjort på ages. Att hon dessutom skriver om sig själv i tredje person kanske betyder att hon borde gå och lägga sig snarast. Vilket hon också ska.

Vi spelade oavgjort idag förresten. Vi var bra, förtjänade faktiskt att vinna i mina ögon. Men 1-1 mot ett obesegrat lag är väl ändå helt okej, speciellt med tanke på att jag inte spelade så mycket pga lårhelvetet. Heh.

Godnatt lovers.

Jag har stukat höger lillfinger, har fejk-träningsvärk i vänster hand, mer än ont i höger baksida lår och ont i höger ljumske. Fint. Match imorgon också, känns lovande. Jag som tyckte att fingret var nog handikapp, men nu funderar jag på att kapa hela högerbenet.
Annar så rullar dagarna på med jobb. Paketinslagning och jeans-vikning är verkligen min grej. Fast nu har jag bara fem arbetsdagar kvar så det är tur att jag skaffat mig en ny hobby att utöva den sista lovveckan. Snart är jag proffs, så snart mitt finger är helt igen.

Vi vann idag, rätt så jävla stort. 12-3 stannade det på men det kunde lika gärna ha blivit 23-3, utan överdrift. Jag var iofs rätt dåligt, precis som jag varit resten av den gångna säsongen, men men, vi vann ju. Under mina 45 hann jag även nästan bryta armarna, vilket resulterade i en ond vänsterarm just nu. Det är inte bra alls med tanke på att jag ska bli golfproffs och ska ha lekke redan imorgon.. Så, be en bön för mig och min vänsterarm.
Nu äter jag choklad fast jag inte alls vill ha, äter mest för att jag kan.
Det är en bra livsfilosofi det mina barn.

Av ren tristess rev jag ut allt ur min byrå och kastade det i en hög på sängen. Mycket kläder blev det, vilket är extremt konstigt eftersom jag aldrig hittar något att ha på mig. Nu har jag i alla fall rensat bort några få plagg och lagt allt till rätta, dvs inte på en hög på pallen eller på golvet. Skönt.
Annars så har jag fått sms av någon jag inte känner och bevittnat ett gäng glada killar lämna huset för krogen.
Nu ska jag sova och sedan vakna upp till en underbar dag.
Puss

Man ska inte se på sorglig film ensam. Då gråter man. Och när Niklas kommer upp för att checka läget och Erica ligger i soffan med tårar strömmande ner för kinderna, ja, då är det lite värre. Jag är nog rätt tragiskt en kväll som denna.
Mer tragisk än annars det vill säga.

Varmt är det också. Fan vad jag svettas nu.

Det är lördag vilket innebär att jag äntligen har gått på helg. Det firade jag med att handla mat på väg hem från jobbet, byta om något mer soffvänligt och sedan ställa in mig på att göra så lite som möjligt ikväll. Den inställningen har jag fortfarande. Min bror prasslar med chipspåser där nere och inväntar sina vänner, för att sedan gå ut och skaka rumpa (eller det nu är alla kidz gör nu för tiden). Själv så har jag match imorgon och skulle antagligen inte ens komma in någonstans ikväll (utbudet för oss atronåringar är halvtunnt på lördagar...) men inte är jag bitter för det! I och för sig hade det varit helkul att fara ut och mingla bland kända och okända, men äh, det kan jag göra en annan dag.
Ikväll blir det lördagsmys i ett tomt hus. Jag klagar inte.
Än.

Idag har jag visat mina golftalanger igen. Det var faktiskt rätt kul.
Jag har också cyklat till stan i motvind och på tok för många plusgrader. Det var jobbigt.
Sen intog jag gymmet och avslutade med en dusch. Det var skönt.
Som vanligt hann jag med några timmars jobb också. Det var nödvändigt.
Nödvändigt var det också att ringa min bror och be om hämtning när vädret växlade om till regn och minusgrader och jag inte hade något annat än shorts och linne med mig. Det var dumt.
Som avslutning genomförde jag den sämsta fotbollsträningen på länge, jag var som en deg. Det var degigt.

Nu ska jag sova. Det ska bli ännu skönare än att ta en dusch på gymmet.

Vackra toner och en vacker röst. Fina ord och meningar som rör mig i hjärtat.

Jag fylls av ånger och minnen, de blandas och jag vet inte längre vad som är vad. Kunnat ha varit och hann aldrig bli. Borde ha varit och skulle inte ha varit.
Fast i någon annan och lära sig att leva halv.
Vara ledsen och gråta, skratta hysteriskt och vara arg.
Vilja vara ensam och vilja somna med någon. Vilja dela på en glass och vilja ge bort sista tuggan.
Se framtiden och känna ett pirr, lugna sig själv med insikten av att det aldrig kommer bli så.
Titta på sig själv i spegeln och inte känna igen sig, vakna och vara jag igen.

Det är livet. Och det är om kvällarna det är som värst.

Jag håller på med en efterrätt som verkar ta betydligt längre tid än jag trodde. Dessutom har jag ätit för mycket av smeten och ser därför inte alls fram emot att äta det färdiga resultatet så mycket.
Värt.

Och just det, idag har jag tagit upp min golfkarriär igen. Mamma har segrat. Hur gick det till?

Jag vet inte vem jag är.
Och det är inte okej.