ericalund

Har blött näsblod som heter duga. Låg över toan i ages och tittade på blodet som forsade. Mamma frågade om jag ville lägga mig ner, varpå Hon lade sig och slöt ögenen. Jag är inte lika känslig för sånt längre, men det är tydligen hon..
Nu har de ( m o p ) i alla fall åkt iväg en sväng, vilket betyder att jag har huset för mig själv. I vanliga fall hade jag dragit igång musik och dansat runt i underkläder, men nu har jag ingen ork för det. Tog en joggingtur på förmiddagen som tydligen inte var så kompis med min förkylning (säkert därav min blodattack), så jag känner mig lite seg. Lite senare väntar middag hos mormor och morfar, något som alltid är välkommet.

Nej, nu ska jag fortsätta och göra absolutley nothing.

Inte för att jag ätit bullar idag, nej. Det är bara så jag kallar det.
När jag har bullångest blir jag triggad att förändra mitt liv. Att ta tag i saker och att göra nya saker, att leva lite annorlunda och vända mig själv upp och ner.
När jag får bullångest har jag svårt att sova.
Därför kickar jag igång en film och hoppas att det går över snart.

Sitter i samma position som jag gjort den gångna timmen. Lyssnar på musik och gör mest ingenting, lyssnar på folket som tjattrar på nedervåningen. Mamma, mormor och mina två mostrar ska på Ladies night,  trevligtheter. Mormor höll nyss på att kvävas, mindre trevligt.
Helgen har varit rätt lugn so far med lite träning och garageloppis på förmiddagen. Igår var vi några tjejer som lagade mat tillsammans, med franskt och indiskt tema. Jag och Majsan stog för varmrätten, Jennelie och Sofia för efterrätten och Susanna och Sara för förrätten, mycket trevligt! Och gott, lämnade som vanligt brudarna mätt som bara den.

I brist på annat så ska jag nog kasta mig på soffan, vicka på tårna och ha de skönt. Eller ensamt. Det är en tolkningsfråga.

Those times. Lovley times.

Okej. Nu är jag på bättre humör. Jag anar att sockerkicken från morotskakan kombinerad med colan underlättade lite, men jag vet att mötet med dom bästa MIK-brudarna gjorde susen. Även fast det inte är så mycket mer än en månad sedan vi packade undan skorna för vinterförvaring, så känns det som att det var år sedan jag trog bollen över gräset, och jag längtar redan till säsongen drar igång! Nu behöver jag visserligen inte vänta så länge med tanke på att vi latjar igång redan på måndag, men det är inomhus så det är verkligen inte samma sak, men just tanken på att kliva ut på en grön plan i Mo känns mer än lockande!
Jag och Emma tog även på oss (eller blev beordrades) ansvaret för hemsidan, så härmed kan ni kalla mig fr wedd-adimistratiör. Tjusigt va?! Vi kommer rocka fett. Lovar.

Nu ska jag göra inget och se på DH. Det blev en fin avslutning på en ofin dag.
Puss

Pissig dag. Pissigt humör. Pissig hals och ett pissigt liv.
Skål och hej.

Jag läser fina ord på min vän Emmas blogg. Det handlar om kärlek. Även fast hon skriver att hon inte finner rätt ord, så tycker jag om de ord hon ändå finner. Det är ord som får mig att drömma, ord som får mig att hoppas.
Även om jag inte är kär i läsande stund, så blir jag kär. I kärleken.

Jag drömmer om honom som får mig att le, utan att han behöver göra något. Jag längtar efter stunden då jag kan titta på en person och tänka, "Han är min. Bara min." Jag önskar mig en famn jag kan kura ihop mig i, en famn som får mig att känna mig trygg och låter mig veta att allt kommer att bli bra. Att allt är bra. Jag saknar känslan av att pressa mina läppar mot någon annans, ett ögonblick som ger ett härligt pirr i magen och en resa upp bland molnen. Jag saknar att få ett gulligt sms när att känns förjävligt, något som påminner mig om det fina jag faktiskt har.
Jag saknar helt enkelt någon speciell, och någon som får mig att känna mig speciell. Någon som är min lika väl som jag är hans.

Även om jag inte funnit det än så vet jag att jag kommer att göra det. Även om det tar tid. Under tiden glädjer jag mig åt dem som funnit det, och det faktiskt mig glad med.
Sånt är fint. Kärlek är fint.

Fick order om att dyka från trean. Trippade upp, ut på tramolinen, tittade ner och blev skakis i benen. Gick tillbaka till säker mark, samlade mod och gick ut igen. Blev feg igen och gick tillbaka. Detta upprepades ett tiotal gånger utan resultat, fan. Varför ska det vara så svårt att tippa framåt med armarna och huvudet först? Bajsapa.
I och för sig får jag en chans till, och då jäklar ska jag våga. Hatar att chicka ur.

I övrigt har jag två liter klorvatten i huvudet, lock för öronen och ont i halsen. Fint. Nu väntar kemiboken så fint på mig, och jag känner att jag måste göra den sällskap för en gångs skull. Den är inte min vän alls, men ibland får man bjuda till.
Puss

Igår umgicks jag med en hel massa sköna typer. Vi var fyra tjejer och fyra killar som levde rövare i Gullänget, you do the math. Under kvällens gång käkade vi pizza, spelade spel och snackade en hel del, en så kallad rulle hann vi också med. Mysigt.
I alla fall så torterade vi varandra med frågor från spelet "Tjejmiddag", vilket ironiskt nog fungerar lika bra även om det är "Tjej- och killmiddag". Det var ganska intressant att höra killarna svara på våra frågor, och seriöst för en gångs skull.
Hur skulle du beskriva den perfekta kvinnan? (orginal: mannen)
Vad är det finaste någon har gjort för dig?
Hur många ord för det kvinnliga könsorganet kan du komma på? (orginal: manliga)
osv osv

Av svaren att dömma så har jag nog ganska sunda killkompisar. Hörde inget snack om sillikonbröst och lätta tjejer, näe, dom fördrog riktiga tjejer. Kvinnor. Med kurvor till och med, och muskler.
Det är väl ändå trevligt!

Dock verkade inte celluliter vara så populärt, infact, det beskrevs som en sjukdom. Känns väl bra?..
Lika bra som det känns att ah bad imorgon på idrotten. Ba skål.

Tänkte hitta ord och förklara, fundera och förmedla.
Hittade tyvärr inga, och de få jag fann räckte in till.

Jag vill inte alls gå ut och jogga längre. Det är mörkt. Och kallt. Och vet ni vad, jag måste faktiskt inte. Jag är min egen boss och väljer att skippa det idag. Men i veckan kör vi i gång igen, stenhårt. Eller lagom.
Lagom är bäst.

Idag är en sån hinna-med-en-massa-och-det-ändå-finns-tid-kvar-dag. Mina söndagar blir bara längre och längre, vilket såklart inte behöver vara negativt. Jag har lekt med min lill-kusse som varit på besök, städat rummet och knapprat lite på datan. Ska kolla över lite plugg och sedan ta en joggingtur, så fort maten har lagt sig till rätta i magen. Det var förresten länge sedan jag sprang, och även om jag sysslar med annan träning nu så behövs det helt klart. Jag saknar fotbollen, redan, och det känns lite halvtungt med tanke på att vintern inte ens har kommit än.
En dusch vore rätt fint med, är skabbens mamma själv. Tror banne mig att jag ska renbädda när jag ändå är igång, det vore trevligt.

Imorgon är det dags för en ny vecka. En vecka utan prov och en vecka jag faktiskt borde kunna genomlida utan att avlida. Det är snart lov. Andas.

Idag har jag tränat. Och firat en moster. Och agerat flyttgubbe. Farmor och farfars hus ekat tomt nu, och jag får återigen ont i hjärtat. Visserligen så kommer alla minnen finnas kvar, och dom med såklart, men det känns som om det är så mycket som sitter i det där huset. Det är i alla fall ett par veckor kvar innan the final flyttlass går, och bra är väl det.
Idag har jag i alla fall blivit en hatt, en ukulele, en bok, ett spel och en resväska rikare. Inte illa. Resväskan var förresten den största jag någonsin sett, så Josefine, Fatta vad mycket svenskt jag kan packa med mig till Madrid!!!

Nu ska jag iväg på lördagsmys med mina människor. Kisslove

Jag måste få något slags pris. Igår postade jag flera inlägg, men idag när jag loggade in så var de borta.
Varför?
Jag har postat dem på fel jävla blogg. Ja, så kan det gå när blogg.se ändrar om i mitt konto, jag går per aoutomatik och klickar på bloggen längst till höger. Tydligen är det http://ericaal.blogg.se/musicbox som ligger där nu, och det vet ni lka väl som jag, att det är en avslutat kapitel.

Ni kan ju klicka er dit om ni vill läsa gårdagens visdomsord.

Jag har aldrig, aldrig, ALDRIG ångrat mig så mycket som jag gör nu.
Jag skulle ge vad som helst för att spola tillbaka tiden två år och radera det beslut som jag tog då. Jag valde bort något som var en stor del av mig, kanske den största, och jag saknar den nu. Jag saknar känslan av att vara ett med mig själv, med snön och med en främmande backe. Jag saknar timmar av förfrusna tår och trötta ben. Jag saknar plågan av att kliva upp klockan 5 på en lördagmorgon, pina i min frukost och sedan bege mig ut i morgonmörkret. Jag saknar alla människor som jag växt upp med, alla människor som jag skrattat med. Jag saknar känslan av att stå på startlinjen redo att kasta mig ut ur start huset, att känna varje sväng suga musten ur benen. Jag saknar besvikelsen över min egen prestation, och viljan att bli något stort.
Jag vet att anledingen att jag slutade var större än det där just då, men just nu så är det inget. Jag önskar att jag hade kämpat lite till och fårr uppleva vändningen. Jag önskar att jag var starkare då och kunde övervinna mig själv. Jag önskar att mitt hjärta hade talat högre än mitt huvud.

Idag tittar jag ut över den snötäckta marken, läser om Åsbacken i tidningen och får ont i hjärtat. Idag lever inte jag det liv jag skulle vilja, och idag känns alld för sent.
Jag skulle ge vad som helst för att få chansen att välja om, att föjla mitt hjärta och fortfarande ha något att brinna för.


Imorgon kommer jag känna annorlunda, det vet jag. Jag vet till och med att jag i slutändan gjorde rätt som la skidorna på hyllan. Men idag, Idag känns det förjävligt.

Hola amigos!
Tänkte bara titta och tala om att jag varken gått i graven eller lagt ner, utan jag saknar helt enektl internet hemma. Det har har laggar sedan i onsdags om jag inte minns fel, vilket betyder att jag går banans snart. Tacka gud för skolans datasalar, för även om jag inte känner mig så bekväm med att blogga härifrån så har jag i alla fall lite koll på vad som sker, jag har alltså tillgång till facebook.
Vi hörs när det ordnar upp sig, eller innan om jag inte kan hålla mig.
Kisses!

Och det är SÅ man bloggar.



www.lillabloggen.se

Hade inte tänkt skriva något om det här egentligen, men jag kan inte hålla mig.
Idag hände något underbart. Något som gör mig varmt i hela kroppen, och i hjärtat. Åh som jag längtat efter en dag som denna.
Återkommer.

Tre. och. en. halv. timme. Jag har suttit med näsan i matteboken sedan jag kom hem. Hur kul? Inte så jätte skulle jag säga.
Ska äta och göra ett sista ryck, sen får det fan gå som det går imorgon. Jag orkar verkligen inte stressa upp mig över det lilla jag kan, eller snarare allt jag inte kan, utan jag kör ba. Gåre inte så gåre inte, och då får det väl vara. Jag sänker mina krav på mig själv just nu, och vet ni vad, det känns bra.

Tittar på ensam mamma och blir lite varm i hjärtat. Funderar på att förbi singel och ändå skaffa en liten en, så att jag kan ansöka om några år. Att mysa med ett gäng killar som är där bara för min skull låter inte så hemskt. hehe.
I övrigt så har jag spenderar dagen i Solle med en hel massa Eriksson systrar. Jag och Sara skjutsade upp Mallan och hämtade sedan Sofia med tillhörande Niklas. En fika och lite snabb shopping hanns också med, dock köpte jag inget. Men trevligt var det må jag säga, en söndags-roadtrip är aldrig helt fel.

Nu blir det sängen och OTH. Puss.

Har sett världens vidrigaste film, sjukare kan fan inte ha gjorts. Sen har jag också sett en trevlig film, skrattat lite och sovit i smyg. En sak är ändå säker, jag har haft jämarns med trevligt sällskap ikväll. Åh vad jag tyck om er!

HOFFMAESTRO gör mig aldrig besviken. Deras nya platta är helt ok. Helt ok.

För ett år sedan hade jag gått lite mer än en månad i ettan, första året på gymnasiet. När man börjar i gymnasiet är man stor, man får liksom en annan status. Det året är också det då man ska börja vara lite wild och crazy, och om redan varit det innan så är det mer okej nu, man ska ba köra liksom.
När jag tänker tillbaka på det gånga året så kommer jag inte ihåg så mycket, samtidigt som jag vet att det hänt massor. Jag hade levt det här året mer levande än året innan, tagit fler chanser men ändå inte tillräckligt många. Jag har upplevet kärlek en, två och tre gånger, även om det aldrig lett ända fram. Jag har lärt mig massor, misstag behövs ibland. Jag har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade, och jag har även utvecklat nya. Vissa bra, andra mindre bra. Jag har knutit nya kontakter, fått en hel drös med nya vänner och tagit för mig lite mer. Jag har vågat visa tårna, men ändå inte hela framfötterna. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har skrattat tills jag inte kunnat stå och jag har skällt på andra tills rösten inte orkat mer. Jag har sagt saker som jag verkligen velat, men egentligen inte vågat. Jag har varit uppe hela natten och klarat mig fint, åkt taxi i mörkret och rullat hatt med främlingar. Jag har dansat tills fötterna nära på skållats, och jag har nästan somnat på en toalett. Jag har ätit en hel massa gott och vågat på mig nya saker. Jag har klippt av håret och sparat ut det, innan jag har klippt det igen. Jag har också färgat det i en mörkare färg och sedan fått sota för det med en utväxt som heter duga. Jag har bockat av saker på min "att-göra-innan-jag-dör-lista" och påbörjat nya projekt. Jag har varit en bitch och ett pmsbarn, jag har fått dåliga vanor och bra vanor. Jag har blivit trampad på och lurad, jag har förbannat mig själv och rest mig ur avgrunden. Jag har kramat om mina vänner och min familj, i medgång, motång och bara för att jag vill.

Jag har gjort saker detta år som jag aldrig gjort tidigare. Jag har funderat på att lägga ner, men insett att det är svårare att ge upp än att fortsätta kämpa. Jag har pressat mina läppar mot någon annans och tagit vara på ögonblick som gjort mig till en bättre männsika.

Även om jag ibland är ledsen och anser att allt är meningslöst, så har jag fyllt min ryggsäck med fina stunder.
Detta har varit ett bra år, även om det gjort ondare än någonsin..

Blev bjuden till Själa by. Blev bjuden till Valla. Jag hamnade här, i min säng, med mig själv. Det duger.
Men det finns ändå tio saker jag hellre velat göra.

Jag intog Cat-walken ikväll. Och vet ni vad? Jag föll inte! Inte Emmpsan heller, eller någon annan för den delen. Vi ba marcherade fram som värsta bejbsen och ägde stället. Ja, lovar.
Nu väntar en hel drös med spanska-glosor som ska pickas in i hjärnan till imorgon. Godd luck Chuck.

Blöööh. Har fem miljoner saker att göra. Jag har inte tid med det här just nu.
Hörs.

Linnea golvade mig när hon framförde den här låten. Orginalet kommer nedan och är helt klart en ny favorit. Bara titeln säger mer än nog.
Ni vet, ända in i själen.

Sitter och slutför diverse inlämningsuppgifter. Jag är egentligen klar men kommer mig aldrig för att skicka iväg det, det innebär att jag är klar, och nöjd. Jag vågar inte kalla mig nöjd än, men samtidigt så orkar jag verkligen inte mer. Om jag får en till analyseringsuppgift nu då hoppar jag ut genom fönstret.
En sista kraftansträngning innan jag gör kväll ska jag väl fixa. Nästa och sista punkten på min dagordning är att packa väskan inför morgondagen, som kommer bli låååång. Efter skolan ska jag direkt till jobbet, svansa runt där till klockan 6 och sedan vidare till IX för klädprovning. På onsdag ska jag modella tillsammans med ett gäng andra MIK-brudar, spännande..

Nä fan nu får det vara nog. God natt.

85 bullar (ja, vi har räknat) senare så är jag nära att falla ihop. Med på tok för lite sömn i natt och på tok för mycket dans i höga klackar så har gårdagen satt sina spår kan jag lova. Men hey, kvällen var awesome och det var länge sedan jag hade så roligt!
Nu ska jag andas ett tag och sedan skriva klart den där jävla novellanalysen. Och skriva en dikt. När det är klart och magen är mätt så är det kanske läge att gå och lägga sig.. Jag funderar på om jag ens kommer att komma upp ur sängen imorgon.

Och Josefine. Mina bullar äger dina IKEA-bullar så jävla hårt. Puss

Bakar bullar.

Ha en fin kväll!

Hola amigos! How are you today?
Själv har jag det fint. Inledde dagen med ett pas Body Jam, fasen vad härligt det var! Förra gången var jag riktigt värdelös, men denna gång gick det mycket bättre. Jag... dansade till och med. Framsteg.
Dagen har sedan rullat på i lugnan ro, vilket den kommer fortsätta med i ett par timmar innan jag ska putsa finskorna och målé mun. Ikväll blir det lagavslutning med dom bästa, mat och dryck. Snyggt!

Ha det bra, ciao!

Jag ska aldrig mer äta. Jag kräks snart.

Jag har skrivit så att fingrarna glöder. Ändå är mina händer kalla som is.
Ikväll ska jag mysa med en kär vän. Vi ska göra det vi gör bäst, ligga på soffan och äta. A lot.