ericalund

Hur känns det att vara arton?
Jo, det kan jag berätta för er. Det känns så jävla bra, men egentligen precis som att vara sjutton. I och för sig har jag inte känt på mitt nya och lite vuxnare liv alls ännu, så det är nog inte så konstigt att det inte känns någon skillnad.
Gårdagen var i alla fall toppenbra! Eftersom mamma fick stå för hela uppvakningen (pappa är i sthlm, broder bosatt i säder), så fattade jag först inte varför hon kom in och sjöng i mitt rum. Men sen kom jag faktiskt på att det var den 29:e. Lite paket och frukost på det så var dagen igång. Jag slängde ihop en chokladtårta och lite cupcakes, medans mamma fixade maten och snart kom hela tjocka släkten. Trevligheter!
När alla begett sig hemåt var det bara jag, mammsen och min finaste kvar, vilket räckte gott och väl. Kvällen spenderades i en otroligt tom biosalong med världens bästa sällskap, vilket gjorde en ganska kass film helt okej.

Min artonårs dag var precis så bra som den kunde ha varit i mina ögon. Även om jag inte fick någon bil..
Puss på er!

Liten tönt ska snart bli en stor tönt.
Jag kan inte riktigt greppa det här med att jag fyller 18 om 6 minuter, så därför stänger jag datorn nu och går och lägger mig.
Snabbt som attans.

Jag tittar på koståkning och låtsas att jag kan något. Och det gör jag. Om hoppen sitter och klänningen är fin, ja då är det en duktig åkare. Så äre.
Okej, jag erkänner. Klänningen är viktigast.

I övrig så har jag haft tidernas svåraste matteprov och fått total hjärnblödning, ätit gårdagens korv till lunch och haft min moster på besök. Nu väntar jag mest på att familjen (läs: mamma) ska komma hem och mata mig, innan jag ska fräscha till mig och trippa över till Julia.
Ungefär så ser mitt liv ut nu, party all the time.

Älskar man inte bara när man kommer på att man har 4823053 engelskaglosor att lära sig tills imorgon, klockan 10 på kvällen?
Jo.

Tänkte ta ihjäl mig på Kempis.
Sen panikplugga.
Vi hörs när jag har fått ett liv.

Just nu fryser jag precis sådär mycket man bara kan göra när det är för många minusgrader ute och man har för lite kläder på sig. Visserligen är jag inne nu, men det här huset har aldrig varit särskilt kännt för att vara vintervarmt.
Att jag precis har varit ute och säkerhetskontrollerat mammas bil gör såklart inte saken bättre, men det är sånt man får ta i dessa körkortstider.
I övrigt så har jag haft en bra dag, lite för trötta ögon men annars helt okej. Imorgon har jag sovis, och det känns ganska underbart faktiskt.

Nä, en filt på det här så. Tjing!

Idag ska jag inte fylla min blogg med något meningslöst rubbish. Nej, idag ska jag fylla bloggen med något av det värdefullaste jag har.









Grattis på din 18-årsdag! Jag älskar dig knäppis!

Va fan. Jag skrev just om panerad fisk. Jag skrev om äckel-panerad-skit-fisk och glömde att berätta det med awesomea som hänt på länge!! VI BOKADE EN RESA TILL ALANYA!!

HUR FETT!!!!

Idag har jag åkt skridskor utan sulor, och nästan gjort mål. Två gånger. Oddsen för att träffa stolpen (på ett mål som har en diameter på ca 40 cm) är inte så stor, men jag kan ja! Men ramla, det gjorde jag inte.
Annars så har jag ätit panerad fisk till lunch, visat mina driving-skills för Saga och vandrat stadens gator. Idag har jag alltså gjort lite nytta och funderar på att fortsätta i samma spår. Om jag lyckas med det är en annan femma, men ett försök är det värt.
Hopp å lek!

Jag vet att det här har börjat likna någon slags emo-blogg på den senaste tiden. Det känns så i alla fall.
Om ni uppfattar det så ber jag om ursäkt. Det är bara det att jag befinner mig i en orkan och hänger inte med.
Förhoppningsvis blir allt stilla snart så att jag kan andas igen. Uppleva saker. Fatta vad som händer idag och inte tänka på imorgon.
Puss på er.

När man ser en sån här bild, och därefter tolkar mitt ansiktsuttryck, kan man inte hjälpa att undra:
Vad gick fel?


Fina typer som var rätt gulliga på den tiden.
Nu är vi mest läckra.

Känner mig tom. Har tittar på OTH och fått blöta kinder, ont i hjärtat och tvivel på livet.
Man ska inte titta på sånt när man inte har någon här att krypa upp hos.

Nu är det bevisat. Åtta timmar är allt jag behöver för att vakna upp som en människa. Det känns som ett vinnande koncept och något jag borde ägna mig åt på veckorna med. Efter att ha skakat rompah i en timme så övade jag mina driving-skills på vägen hem, och det gick galant.
Mamma ska snart åka på jobbet, vilket betyder att jag har huset för mig själv i några timmar, underbart! Det ultimata vore en promenad ute i den fina vädret innan jag dyker ner i derivatornas värld, och kanske lite mat på det.
I övrigt så känns det som en helt okej bra lördag, men visst finns det saker som kunnat varit bättre.
Lite sällskap. Av en viss sort, ungefär.

Klockan är 00.29. Way past bedtime.. I alla fall om man utgår ifrån dagsformen. Vad gör Erica då?
Jo, hon tittar på balklänningar. Och vet ni vad? Jag har hittat den jag drömt om sedan jag var liten. MEN. Det är nog inte vad jag ska ha. Iofs så har jag ett och ett halvt år på mig, så vi kan sitta ner i båten så länge.
Nää. Sova på det här så.

Update: Hamnade lite vilse. Brudklännng kanske inte är så aktullet, men å andra sidan, varför inte? Ska det göras ska det fan göras ordentligt.

Idag har jag haft en riktig skitdag. Hela jag har varit längst ner på botten och ett leende har varit svårt att pressa fram.
Nu ska jag bege mig och spendera kvällen med världens bästa brudar. En bra avslutning på en inte så bra dag.

Haffade ett nytt schampo på Ica idag. Mamma ifrågasatte mitt köp när vi kommit hem.
"För långt, glanslöst hår med mjäll."
Okej, jag förstår vad hon menar. Inte en sak av de tre stämmer in på mitt hår. Men äh, skit man väl i.

Nu är det över. Den tredje och sista dosen av vaccin är inplanterad, nu sitter jag säkert. Annars så har jag ont i magen (jag ska inte dricka mjölk..) och lagomt taggad till kvällens fyspass.
Äg ba.

Min mage låter precis som när Mario får en svamp på Super nintendo. Antar att det är så det blir när matvanorna far åt helevte om dagarna. Idag har jag ätit ett äpple, lunch, en kaka och en bulle. Stabilt.
Skolan förstör mig, min kropp och mitt humör.

Om jag fick kunde skulle jag bara släppa allt och åka härifrån. 13,7 mil härifrån för att vara exakt.