Att lämna ut sitt hjärta. Tomma ord som bildar mening.




Jag började nyss skriva ett långt och djupt inlägg, men avslutade det genom att trycka på "spara som utkast". Jag vet inte varför, men det känns mycket tryggare att lägga det där, bland så mång andra texter jag egentligen vill publicera, men inte vågar. För personligt.
Jag har insett hur mycket jag tycker om att skriva, i alla fall när jag vill och känner inspiration.

Istället kan jag skriva att jag är mycket förbrylad över mig själv just nu. Ända sendan i lördags har jag varit konstant hungrig, konstant mätt. Detta har resulterat i att jag helst inte äter, något som annars är en av mina favoritsysselsättningar här i livet. Jag äter två gånger om dagen nu, vilket inte är mycket för att vara Erica Lundberg. Igår när jag var hos Maja kunde jag inte låta bli att äta den glass och de popcorn som serverades, vilket var lite betryggande. Men idag, back again. Jag har ätit lite fil idag, alldeles nyss. Inget mer. Och nu är klockan ett, och det hör inte till vanligheterna.
Jaja, jag ska sluta prata om inget. "Det är väl bara att äta". typ. Det går nog snart tillbaka till vanligheten, det är nog bara överkonsumtionen av mat under julhelgen som är boven.
Peace.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0