Tillbaka tillbaka tillbaka.
I backen bredvid tränades det för fullt och jag fick lika ont i magen som varje gång jag ser någon kasta sig ut bland blå och röda. Jag kunde liksom inte komma ihåg varför jag slutade, inte en enda anledning kom jag på. Jag älskar ju det där. Att hinna hundra åk på en träning, lyssna på Rix fm i högtalarna och sjunga med när man åker, att gå in och dricka vatten, åka lite till och sedan avsluta med en femkronors-festis och en munk. Jag älskar det. Och jag var bra på det. Jag kunde ha blivit så mycket bättre, men jag gav inte mig själv chansen. Helvete vad dumt. Varför i hela friden valde jag ett liv på natur och Nola när jag kunde ha valt ett bland fjälltoppar och underbara människor? Ett liv med en strävan och ett mål, en passion och en livsstil. Varför valde jag att vara som alla andra när jag kunde ha valt att göra min egen grej?
Åh vad jag var dum. Och åh vad jag saknar det.
Hej Sveriges bästa kille!
I told you to be kind.
Morgonens låt. En fin tolkning av en redan fin låt.
Det här är en ganska fin morgon.
Och jag sänder en tanke till dig som ligger sömnlös inatt.
Må ni brinna i helvetet.
Känner en känsla någonstans.
Nu vill jag bara att klockan ska gå så att jag kan få åka på träning. Är inte jättesugen på att träna egentligen, men att komma ut och bort och iväg känns skönt. Tänker så mycket hela tiden på saker jag aldrig får ordning på. Det är inte så kul om jag ska vara ärlig.
Även jag har mina moments.
Frågan är ju, precis som Josefine så vackert påpekade, vad som hände med min svenska i förra inlägget? Tillfällig stroke eller dagens permanenta sirapshjärna kanske.
Kan bara säga: hahahhahahahha.
Godnatt.
Let's flair.
Jag har liksom kommit till en punkt då jag känner att utbildningen kan vänta tills jag har levt färdigt, gjort en massa dumheter och utnyttjat min ungdom till fullo. Plugga kan jag göra senare, det finns så mycket annat jag ska hinna med först!
Ska bara ta studenten först. Och förhoppningsvis orka gå till skolan de dagar som återstår.
Update: Typ sådär menade jag att skriva. Haha
Full av liv.
Och fin är han. Jättefin om jag får säga det själv.
Någonstans mellan andningssvårigheter och nästan-feber.
Har sovit stor del av dagen. Och svettats om fötterna konstant. Drömde också så konstigt på förmiddagen. Konstigt fast ändå lite roligt och lite härligt. Det hoppas jag att jag gör nu med, fast imorgon är jag inte gärna hemma hela dagen för att svettas om fötterna.
Godnatt.
Sudden och återseende.
En dag som mest innehöll hockey och kalas av olika slag har passerat. En ganska bra dag faktiskt, säkert bättre än många andra. Trött är jag i alla fall och att sova känns som en bra idé. Imorgon blir det ironiskt nog hockey och kalas precis som idag, samma lag men nytt födelsedagsbarn. Det kan bli rätt trevligt faktiskt. Och just det, städa och plugga vore inte heller så dumt.
Nu ska jag drömma om trevliga saker. Jag är bra på att drömma.
Här glider kingen in!
Modoseger - SÅ JÄVLA VIKTIGT!! Nervositeten tog nästan död på mig men oj vad det var värt det när Danielsson äntligen avgjorde!
Och jag måste ändå säga det, att om jag gillade Dick förut så gör jag det ännu mer nu. Axelsson alltså, för er som tänkte något annat.
Rakade också benen idag. Det var till skillnad från segern så jävla oviktigt. Skall hädanefter förbi hårig.
Godnatt.
Kvällskorregering.
Blev precis uppmärksammad om att jag lämnade ute viktig information i det tidigare inlägget. Superbruden Anja är såklart från samma kommun som en annan superbrud. Ida, vad har ni i dricksvattnet där uppe egentligen?
Och ja, det är Storumans kommun vi talar om. En mycket fin kommun om jag får säga det själv.
Godnatt vänner.
Sorgens dag. För Sverige och för mig.
Jag låter som en sjuåring som har Eric Saade som största idol, men det gör inget. För mig är Anja en insprationskälla och en förebild, och det kommer hon nog alltid att vara.
Tack för allt.
När man varken kan gå eller sitta.
Är det här smärtan man får stå ut med om man ska få beachens tightaste ass vet jag inte om det är värt det. Är nog hellre lite fladdrig ändå.
Håll huvudet högt.
Tog mig med nöd och näppe igenom kvällens träning, förutom den eviga sträckningen så var det kramp i vänstra baksidan som spökade. Men fortsätter vi att träna såhär så kommer jag att ha beachens tightaste ass, det ska ni veta.
Nu blir det lite sista-minutenplugg och sedan sova. Eller bara sova. Åh, sova är det bästa som finns.
Sova och mat.
Och sen fick jag veta att han hade flickvän. Då ville jag dö. Ungefär.
Jag förälskade mig lite där i början av februari. Och nej, det har inte gått över.
Det är dags att ta kontrollen, att finna mig i mig själv.
Idag börjar det. Påminn mig om jag har glömt det imorgon.
Månen är nästan full, precis som då.
Jag vill bara ligga mot ditt bröst och höra ditt hjärta slå.
Jag är här för att stanna.
Från tårna till fingerspetsarna.
Om allting skulle falla imorgon.
Det har varit mycket känslor här på slutet. Mycket ilska. Ikväll finns det ingen ilska.
Jag har städat mitt rum och renbäddat i sängen. Jag måste vara en bland få som inte gillar rena sängkläder. Det luktar så kvavt och jag får svårt att andas. Det känns också lite strävt och klibbigt mot huden på något konstigt sätt. Däremot så var det nödvändigt. Hade fullt med förkylningsäckel på lakanet.
Nej. Jag tycker om när sängen är välsoven och mjuk, lagom bacillrik och luktar ingenting. Hade velat säga att det gärna får vara dregel på kudden, men om sanningen ska fram så dreglar jag inte så ofta. Inte som Julia, hon dreglar jämt.
Nä. Ikväll är jag inte så ilsken. Mest fundersam och lite ensam. Ynklig och halvtom. Jag tror att jag vill gråta en skvätt inatt. Det är skönt ibland.
Plus att sängen fortare blir jag.
Och jag skulle titta er i ögonen och kalla er idioter.
Skitdag. Skithumör. Skitträning. Skitjävlaallt.
Tillbaka till verkligheten.
Ikväll skäms jag över att bo i den här stan. Eller i alla fall över människorna som bor här.
Midnattsbesvikelse.
Efter en dag som denna hoppades jag verkligen att jag skulle få bli sömnig till ett inlägg av Idasofi, en av mina favoritbloggerskor, men nejdå. Där var det lika torrt som mina örsnibbar blev efter kvällens dusch. Och ja, dom var verkligen jättetorra.
Så vad gör man? Fortsätter tänka att jag borde be folk att hålla käften lite oftare och skolka resten av trean.
Idasofi, min Umanfavvo, det är dags att leverera.
