ericalund

Pluggar-inte-eftermiddag med Maja. Jag gillare!

Förra helgen soffhängde jag med övriga medlemmar i f4, och tittade på Mello.
Cajsa, vi hade rätt. Det lät verkligen inte bra...


(postar inte det här inlägget under kategorin "musik", för det vore det fan en skam att kalla det.)

Det börjar skymma ute och fåglarna kvittrar. Idag är det vår.
Jag har precis tagit en dusch och blivit en människa igen. En soffhängar-människa iofs, men en människa. Jag är ganska trött, och det har jag väl rätt till? Vaknade av att väckaren ringde vid 6 imorse men somnade om. Vaknade sedan igen av att min finaste kysste mig på pannan och sedan rusade ut genom dörren, matchdax för Timråiten. Själv myste jag ett par minuter innan jag också lämnade den varma sägen och rafsade ihop mina grejer. Sen tog jag en prommis in till centrum för att sätta mig på bussen. Jag var dock inte så bra på att gissa hur lång tid det skulle ta, så jag fick sitta och vänta ett bra tag. Men vad gjorde det? Vädret var fint och morgonen stilla, så jag tog fram ett block och började på ett svenska-arbete. Där har ni en duktig flicka. Strax efter 8 kom i alla fall bussen och jag insåg att både hade lämnat mina vantar och mitt hjärta i lägenheten. Huvva.
Väl hemma i storstan kom Julia och hämtade mig, och efter ett snabbt stopp hemma och lite påökning i bilen åkte vi till ett kallt Kempis (big surprise) för att titta på mina kvinnor. Och vilka kvinnor! God damn, Maja och Bella kan sin grej, no doubt.

Nu är huset åter stilla efter en ovanligt livlig vecka. Männen i familjen sitter snart på ett plan, och ordningen är då återställd. Bara jag och mammsen. Fast nä, hon är inte heller hemma, hon är på jobbet. Så ja, det är precis som vanligt. Nu tänkte jag ta tillfället i akt och få lite saker gjorda.
Lev å må!

Kryper till sängs efter en kväll med mina fina flickor.
Imorgon kryper jag ur sängen igen för att åka till någon annan fin. Antagligen den finaste.
Om man bortser från mina flickor.
Puss!

Jag fattar ingenting.
När det är dags att servera efterrätt i diverse matlagningsprogram på tv:n, klagar ofta jurymedlemarna på att portionerna är för stora. FÖR STORA!!!

Det är väl för fan bara att lämna om man inte orkar allt.
Wierdos.

Jag har en blåsa på tungan. Det gör ont.
Jag har trötta ögon. Det är jobbigt.
Jag behöver gå på toa. Men orkar inte resa mig.
Jag har inte pluggat så mycket till spanskaprovet imorgon som jag borde. Det känns inge bra.
Den här dagen var har varit helt okej. Men känns det blöhöö...

Imorgon är det torsdag och sedan fredag. Ännu en vecka har passerat mitt liv och jag känner mig plötsligt ganska gammal.

Insåg att jag måste inhandla ett par nya fotbollsskor. Galet att det prioriteras högre än en hjläm+googles i februari.. Galet mannen.

Nu var det dags igen. Flickan med dom halvsnygga fötterna är tillbaka.
Under mina dagar som slalomstjärna var jag rädd att få "hälsporrar" som så många andra fick av dom mycket bekväma pjäxorna. Jag hade dock tur, jag fick knölen-på-insidan-av-foten-som-inte-brukar-synas-så-mycket-sporre istället. Det var ganska fint. Och skönt.
Nu börjar den sakta krypa fram igen, och då kan det se ut såhär


Vänster har alltid stått för det vackra. Ännu är den ganska liten ändå, men söt.
Och ja, jag är barfota i köket.

Snart är det dags att ta med sig bollen och gå ut för vintern, dvs om komunen väljer att värma upp Skyttis snart, och så kan det se ut såhär


Eller, såhär


Det var historien om mina fötter, som ännu skrivs.
Jag vet att ni väntar med spänning, och jag lovar att jag ska hålla er uppdaterade!

Booktalk och spanskauppsats - check! Idag är en sån dag då det är skönt att det är bortgjort, resultatet skiter jag faktiskt i. Tanken var att jag skulle bita tag i något annat nu efter skolan, men vet ni vad? Jag vill inte. Inte just nu i alla fall, så jag skiter i det också.
Istället väntar jag på att min bror ska servera middag (och nej, helvetet har inte frusit till is, jag kollade precis), innan jag chillar lite mer och sedan drar på träning. Det blir finfint.

Jag vill också passa på att gratulera min finaste till körkortet, du är bäst!

Hemma och med mat i magen, två av mina favoritsaker här i livet. Fast nä, egentligen är det bättre att vara hungrig så att man kan äta. För det är bättre, att äta alltså.
Nu har jag lagt upp en liten plan. Om en minut, dvs halv åtta, sätter jag datorn i viloläge och hjärnan på max. Sedan har jag exakt 60 minuter på mig att förbereda engelskan och titta igenom spanskan igen. Om jag fixar det lite smidigt så kan jag slappa resten av kvällen. Hur skönt?
Om jag känner mig själv rätt så kommer ca 20 av dessa 60 minuter var effektiv plugg-tid, och de resterande minutrarna fyllda av något som kan likna dåliga ursäkter till att slippa. Men ett försök, det ska jag göra.

Ha en fin kväll!

Jag har precis skrivit världens bästa sämsta spanska uppsats. Imorgon ska den skrivas om, på tid och nästan utan fusklapp. Det kan gå lite hur som måste jag säga..
Samtidigt lyssnar jag på min finaste Maja på radion, jävlar vilken star hon blivit nu. Tidningar hit och radio dit, väntar bara på att hon ska dyka upp på Lilla sportspegeln eller något annat kult.

Som en parantes kan jag också nämna att det hoppade in en spanjorska i vårat klassrum idag, mitt i pytagoras sats och rätvinkliga trianglar. I och för sig så är hon ganska svensk i mellanåt, men ändå, alla dog nästan av förvåning. Jag blev dock inte lika förvånad som damen next to me, hon grät och jag blev mest bara tårögd, eftersom jag nästan klurat ut det. Hon är lurig den där Josefine, men mig kan hon inte lura!
Nästan i alla fall.

Hej hopp, nu ska jag styra uppmärksamheten mot en helkass bok och fundera på hur jag ska presentera den imorgon.

Det känns som "dagen efter". Det är det ju i och för sig, precis som alltid, men inte dagen efter dagen med alkohol. Jag är helt slut i kroppen och känner mig lite yr, är både hungrig och spyfärdig och vill helst av allt bara sova. Det är ganska märkligt att jag överhuvudtaget känner mig trött med tanke på att jag sov till halv 12 idag, skönt värre.
Mina päron är åter i byggnaden och nu är den löjliga familjen komplett igen, för första gången på rätt länge.
Vid min sida ligger en bok på engelska uppslagen, som väntar på att läsas. Jag har ca 24 timmar på mig att läsa 100 sidor. Om man sedan räknar ut den effektiva läs-tiden jag kommer lägga ner på den blir det lite tufft, så jag vet inte alls hur det kommer sluta.. Lite spanska vore inte heller helt fel att kolla på, inte heller kemi, eller fysik, eller matte.. eller engelska igen. Fast annan engelska. Sa jag att jag borde skriva en novell med? Nä, men det borde jag i alla fall.

Livet leker för en natur-geek. Good times baby.

Jag vill känna solen mot mitt ansikte, få lite lätt solbrända kinder och känna gräset killa under mina fötter. Jag vill gå ut i en lätt sommarklänning, trippa runt i guldiga klackar och stanna ute tills solen går upp igen. Jag vill vandra genom stadens tystnad i sallskap av ett intilliggande vatten som skalpar mot bryggorna. Jag vill sitta på kanten och dingla med benen över ett bäcksvart vatten, höra en avlägsen båt och hålla någon i handen.
Jag vill åka iväg till främmande städer, möta en främlings ögon och skratta med en drink i handen. Köpa en glass med topping McD's och strunta i frukosten dagen där på.
Jag vill spela volleyboll med bleka vänner, bada vid en strand med ogras och spela minigolf till tålamodet tar slut.
Jag vill gå ut på en grön plan iklädd ett par shorts och en t-shirt, knyta skorna perfekt hårt och dunka in en boll vid bortre stolpen. Jag vill känna svetten rinna längs ryggen och låta en svordom halka ut, innan jag drar någon i tröjan utan att domaren ser.
Jag vill grilla över öppen eld, prata om gamla minnen samtidigt som jag skapar nya. Jag vill ta en bild som ingen förstår sig på, och göra fula grimarser framför kameran.
Jag vill gå ut i bikini och få en fin färg, ligga som en klubbad säl på en solstol och läsa en bra bok. Jag vill strunta i skorna och få ont i fötterna när jag kliver på grus, skrubba bort lite grönska från knäna och måla tånaglarna i en fin färg.
Jag vill dansa en hel natt, äta lycka till frukost och somna med en framtid i bagaget.

Jag vill att det ska bli sommar. Med hår som killar i ansiktet och känslor som flyger överallt.

Jag försöker komma på vad jag är sugen på. Ska snart skjutsa broder och hans lilla vän på partaj, och tänkte stanna på Ica på vägen hem. Men vad? Godis? Glass? Chirre å dirre? Choklad? njee....
Jag vill ha det där ultimata, som får smaklökarna att explodera.
Kanske springer jag på det när jag väl är där, hoppas.

Inledde dagen med att försova mig en timme. Kanonkul. Vaknade av att Julia ringde på dörren och fick panik. In i duschen och på med lite kläder, in i bilen med blött hår och inte en gnutta antydan till smink. Att jag såg ut som ett spöke till skolan behövder jag nog inte förklara.. Maja skrattade åt mig. Jag förstår henne.
Lite fredagsfika på det så var dagen igång, och efter det har det rullat på. När jag kom hem plockade jag ihop på rummet, ville inte ha en hemma-helg i totalt kaos.

Om en timme ska jag laga middag till mig och min broder, eller a, kanske till och med får hjälp. Tacos är vad som står på menyn och det känns bara så rätt. Och så svenskt.
Helt okej fredag ändå.

Josefine om From Paris to Berlin.:

jag har förberett en överaskning åt dig! kommer förhoppningsvis göra nästa vecka lite roligare... nyfiiiken?!?!?!

Sv: Nyfiken? OM JAG ÄR!!!! Kvinna, tell me now!!!

Och så var det tordagskväll igen. Sjukt vad veckorna går. Var det inte nyss jul?
Jag har landat i sägen iklädd morgonrock och tofflor, efter ett träningspass och en dusch. Dagen har faktiskt, med betoning på faktiskt, varit bra och det var precis vad jag behövde. Veckan har annars varit tung (nähä..). Imorgon är det fredag och det känns toppen, helgen är efterlängtad även om den kom lite för snabbt. Min bror kommer hem och mamma och pappa åker bort, vilket betyder att jag så vackert får stanna hemma. Det blir varken Timrå eller något annat, men det kanske kan vara skönt det med.. Ska faktiskt bli ganska kul att träffa big brother igen, det var ett tag sedan och jag saknar honom lite. Ibland i alla fall.
Jag ska i alla fall försöka vila i helgen, umgås med mina fina vänner och göra bort lite plugg. Helt enkelt komma ikapp och komma tillbaka till något slags medvetande. Jag har praktiskt taget varit en zombie den här veckan. Eller egentligen i flera veckor. Ska även försöka komma iväg på dansen på lördagmorgon, det var också ett tag sedan..

Sånt är livet mina vänner. En blandning av en hel massa, good and bad.
Men nu för tiden finns det ett stort good i mitt liv, som gör det bad:a inte så bad.
Lev å må, puss.

Jag har precis skrivit tidernas sämsta debattartikel. Men den är skriven. Och då är jag nöjd. Även om det är fyra dagar för sent.
Nu ska jag ta mig an nästa utmaning och läsa om en hot potato, samt plugga in en massa engelska glosor som är översatta på engelska. God I love English C.


Sen har jag bara sjuttioelva saker kvar att göra ikväll. Men det tar vi då.

Just nu vill jag krypa in i ett hål och försvinna. Kanske komma fram till sommaren. Om ens det.
Godnatt.

Jag har ett födelsemärke i bakhuvudet. Det klöser jag på när jag är stressad.
Det har varit konstant uppklöst i typ en månad nu. Vad är det för fel på mig?
Kill me.

Nu har jag ätit makaroner och korv för tredje måltiden i rad. Börjar kunna det här nu.
Börjr gruva mig lite för träingen också, känns inte så lockande alls. Jag kommer antagligen frysa om rumpan lika mycket som vanligt och andas ännu lite tyngre, att träna när det är kallt är inte min grej.
Innan jag klappar ihop lådan och letar fram lite motivation vill jag bara skicka en stor puss till Isabell. En jättestor en.

Skriver på tvång. Om något jag inte vet något om, och inte bryr mig om heller.
Äter en chokladkaka gör jag med. En chokladkaka jag verkligen inte borde äta egentligen.
Kult.

Hade bestämt mig för att skriva klart en icke-existerande debattartikel idag, men.. Jag är så trött att jag inte fungerar, så tömd på inspiration och motivation att jag nästan bli rädd. Det var längesen jag känns så lite kärlek till skolan.
En dag ska jag skriva klart den, även om det blir utan hjärta. Jag hoppas att den dagen blir imorgon.
Istället tänker jag lägga mig på sängen och ta igen ett oth-avsnitt, läsa un poco och sedan gå och lägga mig.

Jag kan också tala om för välden att jag, dagen till ära, klippt av alla mina naglar. Jag ligger nog till gränsen av att klassas som man nu. Nog fan känns det så i alla fall.

Mina ord räcker inte till, så jag lånar någon annans.
Det är helt enkelt för bra för att vara sant. Du är för bra för att vara sann.

Väskan är packad (hur mycket saker kan man behöva för två dagar?!?!) och jag är redo att bege mig mot Kramfors.
Om någon hade sagt till mig att jag skulle bussa till pulvercity för ett halvår sedan hade jag skrattat. Nu? Not so much. Nu ler jag. Med hela kroppen.

När man har såhär många (visar med handens alla fingrar tre gånger) påbörjade noveller men ingen som man kan avsluta, känns allt ganska hopplöst. När man vet vad man vill skriva men inte kan, känns alla lite mer hopplöst. När man dessutom ska koppla ihop det med ett tema man näst intill hatar; ja då kan man lika gärna ge upp.
Nu har jag ont i magen också, vilket inte alls känns så bra heller när man ska svettas som en gris och sprina som en kenyan.

Just det! Idag hämtade jag mitt körkort. Om jag inte är en vuxen kvinna nu kommer jag aldrig att bli det..











Fast vem försöker jag lura? Jag är typ fortfarande 15.

Ååh vad jag borde göra något vettigt. Jag borde plugga engelskaglosor tills imorgon, jag borde skriva klart en novell som ska vara färdig för inlämning på måndag och en debattartikel som ska in på söndag. Istället sitter jag här som om jag har all tid i världen, vilket jag så klart inte har.. Om cirka en timme tar jag bilen och plockar upp Emma, och vidare till Kempis för dagens fyspass. När jag kommer hem ska jag nöta in de antagligen inte in-nötta glosorna och packa väskan, för imorgon lämnar jag mitt hem för något betydligt bättre. Helgen kommer alltså spenderas i armarna på min fina som även har äran att fylla år. Kalas!
Ni kan då gissa hur mycket jag kommer plugga i helgen, och hur lite (läs: mycket) jag kommer ha att göra på söndagkväll. Men vet ni vad? Det är så jävla värt det.

Ägnar kvällens sista vakna timme till att nöta spanskaglosor. Roligare har man ju haft i sina dar.

När man tycker att det skönt att "bara" ha vanlig läxa är det något seriöst fel.
Tur att lite VM-sändningar kan stjäla min uppmärksamhet.
Man kan ju i alla fall låtsas att man har ett liv.

Jag äter godis för att hålla mig vaken.
Antagligen världens sämsta taktik.

Tillbaka i novell-träsket. Att skriva när man måste och inte för att man behöver suger. Rätt hårt.
Jag har börjat om fem gånger. Tryckt på "bakåtpil vänster" för många gånger och aldrig kunnat avsluta med en punkt.
Hur jag än vänder och vrider på allt så finns det vara en sak jag vill skriva om, en sak jag kan skriva om.
Men jag vågar inte, jag är rädd.
Jag är rädd för att sätta ner det på papper, för att släppa ut det och tala om det för världen. Jag är rädd för att jag i samma veva ska tappa lite av det som finns inom mig, det som får mig att andas.
Jag vill inte.
Jag kan inte.

Ibland suger det att vara mig.

Jag må vara den enda deltagaren, men jag leder kan jag lova. Ikväll har jag vispat och måttat och ugnat och smetat, och fint blir det. Kanske.
Skjutsat och hämtat föräldrar har jag också gjort, hej vare gick. I bilen lyssnade jag på en nybränd skiva, ännu en sak som höjer coolhets-faktorn.
Peace out, imorgon är jag en upptagen kvinna.

Jag tog körkort idag. KÖRKORT. JAG. IDAG.!!! Sjukt.

Sa jag att jag äter godis?
Kändes bara helt rätt.

Fem minuter i fem klev jag upp idag. Arton minuter över rullade bussen mot Örnsköldsvik. Att jag är trött behöver jag nog inte ens skriva. Om en och en halv timme är dojjorna påsnörade och vattenflaskan fylld, fyspass i älskade Kempis står på schemat. När jag, en stund efter nio, kommit hem igen ska jag göra mitt bästa för att komma i säng i tid. För att ta tillbaka lite tid, lite tid som jag egentligen inte saknar. Att åka buss i nästan tre timmar för att komma till punkt a till punkt b kan verka ovärt. Men en sak kan jag säga er, att det var fan i mig inte ovärt. Det var så jävla värt.

Har haft darriga händer hela dagen. Sen åkte jag och tränade och har nu darriga ben också. Fint de.
Imorgon ska jag inte gå till skolan, där var jag inte idag heller förresten, utan istället ska jag göra något mycket trevligare. Jag tar mina brudar med mig på en bustrip, och landar sedan i en efterlängtad famn. En hel massa mys, på en onsdag. Jag gillare.