Månen är nästan full, precis som då.

Och just den här stunden saknar jag dig. Inte sådär som jag alltig gör, utan brutalt och smärtsamt. Så att det vrider lite på insidan och alla minnen krockar i huvudet.

Jag vill bara ligga mot ditt bröst och höra ditt hjärta slå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0