Det sa bara poff.

Nu har jag (äntligen) aktiverat mitt visakort. Och mitt CSN-kort. Plötsligt känner jag mig så myckt äldre. Är det slut med springade på bankomater nu? Ja, kanske. Förhoppningsvis. Jag måste bara lära mig att hålla i kortet hårt, och inte slänga fram det till kassörskan så fort jag får chansen.
Som grädde på moset firar jag kvällen med en mörk chokladkaka. Men först, middag.
Tjing!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0