Det var inte förens jag vaknade imorse det slog mig, jag har varit så dum. Det var inte själva händelsen den sena lördagskvällen som var dum, det var vad den innebar. Jag svek mig bästa vän.
Jag gjorde något som jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag skulle göra, men ändå gjorde. Men dricker man lite och inte tänker längre än vad näsan räcker, får man sota för sina misstag.
Jag vet att det kommer ta ett tag för folk att glömma och förlåta, att se på mig som de gjorde förut (eller i alla fall någonstans i närheten), och det är jag okej med. Jag har gjort det jag kunnat för att laga det viktigaste, vänskapen.
Om inte jag svikit min bästa vän på det här sättet, hade detta inte spelat så stor roll, för mig. Om folk pratar om mig i några veckor, fine. Men att jag gjort det man absolut inte gör finns det inga ursäkter för.
Ändå är det ända ord jag kan finna, förlåt.