Making my self a promise.

Nu blir det mer pluggprat, så om du får kvällningar av det så kan du klicka på krysset i hörnet.

Efter maten tog jag med mig böckerna upp, hade tänkt att fortsätta på mitt rum i lugn och ro. Nu ligger de där på skrivbordet, ouppslagna, och stirrar på mig. Jag stittar tillbaka.
Nu tänker jag såhär:
Provet är på onsdag och jag kan knappt ingenting. Om jag pluggar som en jivel imorgon så hinner jag lära mig lite, vilket får räcka. För att hinna lära mig det lilla jag måste för att ha en chans så måste jag ha hela dagen på mig. För att det ska vara möjligt så måste svenskan ur vägen, vilket betyder att den ska skrivas klar ikväll.
Det är precis det jag gör nu, då och då. uppgiften är inte svår, bara dryg, vilket gör att jag drar ut på det hela.

Japp, det gäller att prioritera, vilket jag inte brukar vara en stjärna på...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0