Ja, what to say?

Midsommar i Piteå med familjen var som vanligt mysigt, lungt och på tok för mycket mat. Känner mig helt matt och trött, trots att jag sovit mer än vanligt den här helgen. Kan också meddela att vädret var fett, sol och varmt hela helgen, underbart I have to say.
Solen hängde med oss hem och lyser ute för fullt, men jag känner mig liksom inte peppad på tanken att bara ligga. Just det, ligga. Fast vafan, jag gör nog det ändå. Tar med mig min just nu bästa och värsta vän, "hope is the last to die", en bok jag köpte i Auschwitz, lagomt lättuggat. Fast nä..

Bye for now.