You can't break what's broken.

Jag vill bara hämta en burk, öppna locket och stoppa ner hela min insida. Jag vill att alla tankar och känslor ska lämna min kropp och lämna mig tom och tanklös för ett ögonblick, bara slippa denna gnagande känsla jag burit på hela dagen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, vad det beror på eller var det kommer ifrån. Jag känner mig bara lite ensam, hopplös och fastklistrad.
Det känns som att jag stått och stampat på samma ställe i flera dagar, i flera veckor, ja - kanske månader. Jag hatar att gå och vänta på att något ska hända, något ska förändra mitt liv över en natt.
Och ja, tyvärr är jag så naiv att jag tror att saker händer av sig själva. Jag vill att det ska vara så.

Problemet är bara det att jag inte äger en sådan burk. Det finns inte en burk på mils avstånd som är tät nog att innesluta det jag önskar. Det skulle hitta mig ändå, I know that.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0