Ja, jag vet, jag har blivit stor och det var längesedan du såg mig. Tell me something new.

I helgen har jag som sagt firat min kära farmoder, hon fyllde 70 år. Tiden går på tok för snabbt, jag kan liksom inte se att de blir äldre, för mig kommer de alltid se likadana ut, det är lite oroväckande. Att liksom gå runt i en värld där alla runt om mig är precis som de alltid varit, och enligt mig, alltid kommer vara. Någonstans längst bak i huvudet vet jag att de tillslut kommer försvinna ifrån mig, så är det bara. Jag kan inte riktigt förstå att min familj och min släkt som varit runt mig hela lvet, inte kommer finnas där i framtiden. Jag går liksom runt i en tro om att min släkt kommer att förbli, och bara utökas. Jag kan inte föreställa mig dagen då något kommer hända, det går inte.
Det gör ont i mitt inre att tänka på det här.

Nu var det inte det jag hade tänkt skriva om, utan något roligt. Under dagen blev det många handslag, kramar och hälsningar, sånt man får räkna med när man är på ett "öppet hus" med en massa gammlisar.
By one point kom det ett par, varpå jag när skulle fylla på lite mat, presenterade mig för gubben som stod och växlade några ord med pappa.
-Hej hej *räcker fram handen*, Erica. (säger jag)
-Jaha, och det här är din fru förstår jag.. (svarar han)


Jag och pappa tittar på varandra med en obeskrivlig blick, och pappa svarar:
-Naaeejj, det är min dotter.
Gubben tar handen för munnen och får ett obekvämt ansiktsuttryck, det måste ha känts pinsamt allså.. Men om jag garvade i köket!

Efter ett tag vandrar gumman som tillhörde "Jaha-och-det-här-är-din-fru-mannen" in i köket, där bland annat jag och mamma befinner oss.
Hon sträcker fram handen och tittar på mig, varpå jag tar den i min hand och säger "Erica".
-Och det här är ett barnbarn förstår jag.., säger hon och tittar på mig fundersamt innan hon fortsätter
-..och du kan vara... hm, femton, fast du skulle lika gärna kunna vara tolv!
-Eeeh, aa, fast jag är sjutton... svarar jag.
-Men oj, ja, inte är det lätt inte! Säger hon och småskrattar.


Att går från fru till tolv år på tio minuter är inte dåligt.. Undrar om jag ska ta det som en komplimang eller en total diss.
Ja, nog är det kul att träffa gamm-folke' ibland!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0