Denna vecka har varit en sån där allt går fel. Veckan har egentligen varit ganska bra, fort har det gått och kul har jag haft, men det har inte gått min väg alls.
Denna torsdag inledde jag med att försova mig, inte så att jag kom för sent till skolan, men ändå. Väl uppe la jag alla tankar på kommande spanskaprov, släppte allt annat. Provet gick helt okej, så det ska jag inte säga ngt om. När vi käkade lunch sa jag till Majsan att jag hade en sån klump i magen, en sån klump som jag bara får när något är fel..
Sista timmen hade jag psykologi, utan lärare. Vi fick en uppgift att lösa och när den var klar drog alla. Det var såklart skönt, så jag packade väskan i lugn och ro och tänkte "jaha, jag går väl hem då..". Eftersom bussen inte skulle komma förrän 20 minuter, gick jag in en sväng på körskolan och genom gallerian, innan jag begedde mig hemåt. När jag satt i bussen funderade jag på vad jag skulle göra hela eftermiddagen, tyckte det var ytterst märkligt att jag inte hade något att göra. Eller hade jag det? näääe. Skulle jag plugga? nää, inte det heller.

När jag steg in genom dörren sjöng jag en trudelutt, vandrade runt och plockade i lite saker och slog på datan. Nästa sekund ringde min mobil. Direkt när jag svarade sa ja: "MEN GUD JAG VISSTE ATT DET VAR NÅGOT JAG SKULLE GÖRA!!!"

Det var min chef. Jag skulle ha varit på jobbet för 30 minuter sedan, alltså gå direkt efter skolan. Jag var hemma.
Fint.