Trodde min sleepyness skulle gå över under natten, men icke! Kanske beror det på att jag klev upp vid nio (ja, det är minst en timme för tidigt) och for och tränade. Body Jam var dagens pass, dansa tillsammans i grupp. Det var himla kul, men jag insåg också att det inte finns någon dans-gen i mig, snacka om att se ut som ett mongo. Men vadå, det är ju bara för roligt, och för träningens skull då.
Efter det blev det en runda på stan utan inköp och vidare till farmor och farfar. Dom håller på att sälja sit hus, och jag blir gråtfärdig varje gång jag tänker på det. Många minnen finns i det huset, så många julaftnar, födelsedagar och vanliga middagar där. Att sova över, få fruksot på sängen och leka med smurf-gubbar under trappen. Även om jag inte gjort myket av det där på flera år, så känns det som att allt kommer bli annorlunda. Jag vet att det är det bästa att flytta nu medans de är pigga och krya, men jag tycker inte om förändring, inte på det här sättet.
Jag vill att min famlij och min släkt ska vara den samma livet ut, att alla ska finns runt mig och vara precis som de alltid varit. Dom är liksom, en del av mig. Usch, snart gråter  jag, så nog om det!

Ikväll ska jag bara vara och peta in en film i dvd:n, Remeber me får det nog bli. Det blir fint.
Ciao!