Folket på nerdervåningen svär åt Modo. Jag förstår varför. Själv är jag för nervös för att kolla. Man vill som inte vara ett vittne till det som kommer dra Övik till botten, dvs en djupare botten än vi redan berfinner oss på. Den här staden andras hockey, vare sig man gillar det eller inte.
Idag är det inte vara torsdag med hockey och för mycket att göra, nej, min pappa fyller år också. 38. I alla fall engligt honom själv. Han har fått bungy-pump-stavar, men en lampa man kan sätta på. Jag skrattade när han öppnade paketet, han med. Mamma påstod att det är jättebra träning. Hon har säkert rätt. Pappa sa i alla fall att det är tur att han tar sina morgonpromenader klockan fem på morgonen, och jag är beredd att hålla med.
Idag är det inte heller bara en torsdag med för mycket att göra och hockey och smörgåstårta, nej, idag har min bror tagit sina väskor från Skåne och dumpat dom innanför dörren. Han har flyttat hem igen, för att jobba och slutföra sina studier. Slut på lugnet. Slut på att kunna njuta av tystnaden. Slut på att kunna lämna godis framme och sedan förvänta sig att det är kvar efter ett par dagar.
Men ja, lite kul är det väl med så klart. Men det tänkter jag inte erkänna.