Och jag vill hamna där igen.



På annexet. I väntan på det vi väntat på.
Unplugged och utan konstigheter.
Ett par stilla minuter där så mycket hände inombords.
Magiskt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0