Mitt i stormen Dagmar. Eller Emil.

En fin jul har passerat, trots saknaden av julkänslor. Jag har träffat släkt och vänner, ätit god mat och myst en hel massa. Det nya året välkomnades på bästa sätt i Hemavan med de bästa tänkbara. Champagne och fantastiskt god mat, dyr taxitur och möten med nya människor. Visserligen missade vi tolvslaget, men det tog vi igen några sekunder senare. Återigen på bästa sätt. Lite skidåkning hann vi också med, så klart, och det var bättre än bäst. Insåg dock att det är dags att återuppta benträningen. Man kan inte åka som Anja Pärson om man inte har ben som Anja Pärson.
Som några avslutande ord för hela högtidstiden så kan jag säga att jag har världens bästa familj, släkt och vänner. Det är jag så otroligt tacksam för, även om jag är dålig på att visa det alla gånger.

Nu är jag åter hemma sedan i måndags och gör mest ingenting om dagarna. Leker med grannbarnen (eller barn och barn, fyller 19 och 20 snart..), lapar mysiga filmer och skjuter upp träningen. Ikväll ska jag dock Body Jam:a, det blir skönt. Tänker också en hel massa. Lite för mycket för att orka med faktiskt. Vet inte riktigt vart jag är på väg och det skrämmer mig. Får ont i magen och lyssnar på James Morrison, vilket gör att jag tänker ännu mer. Och får mer ont i magen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0