Där och då.

Jag var frusen. Lite vilsen. Gick vidare. Du gick efter. Du sa ingenting. Inte jag heller.

Jag skulle ge vad som helst för att få vara så frusen igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0