Genom stadens rondeller med för mycket att tänka på. Shufflande vinterns ångestlista på Spoty och försvinna in i minnen och misstag, lycka och olycka. Klara en och två låtar, inse att det är precis de två som betytt mest, bryta ihop när den tredje kommer och faktiskt betyder mer. Tänka på hur det kändes. Fortfarande känna det i kroppen och minnas hur det doftade och hur håret låg mot kudden i morgonljuset. Brutal saknad i bröstet, i hjärtat och ut i varje jävla fingertopp.

Stänga av för att det blir för mycket. Torka tårarna som rinner och trycka tillbaka dem som ännu ligger bakom. Ta ett djupt andetag.

Titta sig själv i spegeln. Samla ihop sig och fortsätta som om det snart går över.