Kalla mig drottning av Självplågeri

en vilsen själ som tar smärtan hellre än lyckan

 

Se hur jag famlar i mörkret efter något som inte finns

En gång fanns, 

som kommer aldrig igen.

 

Hör hur jag ber om chans efter chans,

Fast alla våra broar sedan länge brunnit

och vägen vi vandrat växt till obefintlighet

 

Låt mig riva upp sår precis som jag gjorde då

När allt egentligen var bra och huden slät.

 

        Kalla mig drottning av Självplågeri,

Hon som är förlorad i drömmen om något hon aldrig kommer bli.