Hädanefter.

Tillbaka på flickrummet. Det känns bra. Jag har kommit till ro och njuter verkligen av att vara hemma, med familjen och vännerna. Men samtidigt känns det lite svårare nu. Plötsligt är jag nära dom tankar och känslor som vräkt över mig hela hösten, och allt blir så mycket mer påtagligt. 
 
Men du har sagt hejdå. Nu hörs vi inte mer. Ha det bra.
 
Men det är inte slut. Det kan inte vara slut här. Nu vet jag att du är precis som jag och att även om du har ett ni så kommer vi alltid vara vi. 
 
 
 
 
Det är inte slut här men nu är det upp till dig att bestämma när det börjar. 
Igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0