We never said goodbye.

Vaknade helt kallsvettig imorse. Drömde jobbigaste, och verkligaste, drömmen på länge. Vet inte varför jag fallit tillbaka dit, det har ju gått så lång tid. Det har hänt så mycket. Men ändå. Ändå tänker jag på det. Mer och mer. Vad hände igentligen? När sa vi hejdå för att inte säga hej igen? När slutade vi vara vi efter vi funnit varandra igen? När gick vi från att vara det viktigaste i varandras liv till att inte behöva veta av varandra alls?
 
Jag skrev mycket under den tiden och såhär i efterhand önskar jag att jag hade låtit dig läsa. Inte för att det nödvändigtvis hade förändrat något, men du hade i alla fall vetat. Du hade vetat exakt vad som rörde sig i mitt huvud 00.47 den kvällen. Den kvällen som var ännu en kväll utan dig.
 

"// Jag är en idiot. En feg idiot som inte vågade ta steget. Som inte vågade hålla om dig och aldrig släppa.

Jag behöver ju dig, vad håller jag på med? Jag älskar dig. Du älskar mig.

Jag kan inte leva utan dig. "


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0